[BILD1]Under de senaste åren har vi sett hur den ryska staten har stärkt sitt grepp över gas- och oljeutvinningen i landet liksom över distributionen. Privata aktörer och ägare har antingen drivits utomlands eller satts i fängelse i rättsliga processer som mer påminner om gamla tiders politiska processer än rättstatens. Utländska ägare till investeringar som har gjorts har också gradvis trängts undan för att den vägen ge Gazprom unik rätt till de stora tillgångarna. Och så har greppet om distributionen till Europa lett till en ännu större kontroll över vem och vilka som ska kunna få gasleveranser. När Nord Streams företrädare i Svenska Dagbladet lyfter fram sina argument saknas denna politiska agenda helt och hållet trots att den så uppenbart är en del av den ryska agendan.
Det har Ukraina, Estland, Lettland, Litauen liksom Georgien fått erfara liksom Polen vet att politiska hot lätt leder till omotiverade handelskonflikter. Nord Streams viktigaste uppgift är nämligen att göra det möjligt att leverera gas till några europeiska kunder utan att göra det till alla. Det är motivet för den större kostnaden som annars inte kan motiveras företagsekonomiskt. Det är en viktig aspekt för den svenska debatten. De länder som i dag har ett mycket stort beroende till Ryssland för sin gas kommer att bli ännu mer i händerna på den ryska regimen. Det är inte bra för vare sig dessa länder eller för Europa. I förlängningen heller inte för Ryssland.