Nobelpriset i ekonomi gick i år till de amerikanska forskarna Eugene Fama, Lars Peter Hansen and Robert Shiller. Enkelt uttryckt handlar deras forskning om att marknader på kort sikt är svårare att förutspå än på lång sikt.
Konsekvensen av detta är att synen på tillgångsvärden varierar mer på kort sikt baserat på osäkerheten om hur andra aktörer ser på ekonomin men blir mer stabil på längre sikt baserad på att den långsiktiga utvecklingen bygger på de faktiska ekonomiska förutsättningarna, för ett land, ett företag eller en teknologi.
En mer operativ och politisk slutsats av detta är att reformer som förändrar de långsiktiga förutsättningarna för konkurrenskraft och budgetstabilitet kan föra ett land ut ur en ekonomisk kris snabbare än kortsiktiga åtgärder för att stabilisera krisens symptom.
Utgiftspolitik som inte förändrar de långsiktiga förändringarna kan kortsiktigt mildra krissymptom men när de underminerar de långsiktiga förutsättningarna för stabilitet och tillväxt underminerar de förtroendet på lång sikt och fördjupar krisen. Gårdagens Nobelpris är viktig läsning för europeiska politiker. Vi kommer inte ut ur krisen ens på kort sikt om inte de långsiktiga förutsättningarna förändras men förändringar som stärker ekonomin på längre sikt bidrar till den omedelbara krishanteringen.