I den socialdemokratiska eftervalsdebatten framgår att ledande socialdemokratiska företrädarna i sak underkänner den politik de gick till val på. Det vill säga inte bara att de inte trodde den fungerade gentemot väljarna utan också att de ansåg att det var fel politik i sak. Det var jag och många andra övertygade om men om inte ens de som gick till val på den trodde på den är det värre. Det innebär de att de sökte en majoritet för att genomföra en politik som även i deras egna ögon var skadlig för Sverige.
Den socialdemokratiska eftervalsdebatten innehåller många uppgörelser och försök till omtänkande. Det är bra för hela den svenska debatten att insikten att skattesänkningar inte är ett hot mot den sociala välfärden utan en viktig förutsättning för att ge människor med normala inkomster en social trygghet nu har spritt sig till många ledande socialdemokrater. Ytterst är skattefrågan en maktfråga och inte en välfärdsfråga och det återstår att se hur socialdemokratin när det kommer till kritan vill ge upp ambitionen att styra över människornas välfärd på det vis man anser bäst.
Det är också bra att ledande socialdemokrater erkänner vikten av att arbetslinjen är en förutsättning för ett samhälle som har kraft att värna de delar av vår välfärd som bygger på vår gemensamma finansiering..
Men det finns två dimensioner i den socialdemokratiska eftervalsdebatten som det finns anledning att reagera mot.
Den ena är när man som Mona Sahlin underkänner socialdemokratins politik på grund av att hon inte anser att väljarna inte gillar den. Då kvarstår frågan vad socialdemokratin faktiskt tycker. Vad innebär det när man säger att man inte ska chockhöja skatter eftersom väljarna inte gillar det? Att man ska höja skatterna men lite lugnare så att det inte utlöser omedelbara reaktioner?
Den andra är av en mer grundläggande moralisk karaktär. I den socialdemokratiska eftervalsdebatten framgår att ledande socialdemokratiska företrädarna i sak underkänner den politik de gick till val på. Det vill säga inte bara att de inte trodde den fungerade gentemot väljarna utan också att de ansåg att det var fel politik i sak. Det var jag och många andra övertygade om men om inte ens de som gick till val på den trodde på den är det värre. Det innebär de att de sökte en majoritet för att genomföra en politik som även i deras egna ögon var skadlig för Sverige.
Det innebär att man medvetet missbrukade ett förtroende att vilja göra det bästa för Sverige, som man oavsett våra olika uppfattningar har, för att vinna makten. Hade man vunnit valet hade man ju genomfört de åtgärder som man nu avfärdar som felaktiga och skadliga.. Socialdemokraterna bör svara på frågan hur man kunde gå till val på en politik man inte trodde på. Annars kan de inte återvinna detta grundläggande förtroende som demokratin bygger på. Det förtroende som vi alla bör kunna ha till varandra.