Det är klart att Ryssland inte skulle uppskatta ett svenskt Natomedlemskap. Utrymmet för militära påtryckningar och hot mot oss och mot andra länder i Östersjöregionen skulle nämligen bli mindre.
Den krigsavhållande effekten av ett svenskt Nato-medlemskap, som den så kallade Nato-utredningen pekar på, borde gillas av alla. Istället väljer regeringen att föredra ett alternativ som är mindre krigsavhållande och som ger större utrymme för ryska påtryckningar och hot. Det större utrymmet kommer med säkerhet utnyttjas, till nackdel för stabilitet och säkerhet. Att Ryssland skulle ogilla att utrymmet för dess politiska och militära påtryckningar minskar är inte ett argument mot svenskt Nato-medlemskap utan för.
Det är sant som Margot Wallström och Peter Hultqvist skriver på DN-debatt på grund av Natorapporten att ett svenskt Nato-medlemskap av en del skulle upplevas som dramatiskt och omvälvande, trots det redan nära samarbetet vi har med Nato.
Men lika sant är att det på ett dramatiskt och omvälvande sätt skulle stärka säkerheten och stabiliteten kring Östersjön och minska utrymmet för dramatiska och omvälvande militära operationer mot oss eller mot våra grannländer.Utan medlemskap riskerar vi just de dramatiska och omvälvande förändringar vi vill undvika.
Och ett medlemskap är mycket mer odramatiskt och mindre omvälvande jämfört med den dramatiska och omvälvande utveckling som den ryska upprustningen, hotfullheten, kriget mot Ukraina och föraktet för europeiska gränser visar på. Det är en dramatiskt och omvälvande utveckling vi måste hantera.
Som en förtida kommentar till den så kallade Nato-utredningens slutsatser skriver Wallström och Hultqvist i DN många kloka saker som emellertid ingen av dem är argument mot ett Nato-medlemskap, snarare för.
Sverige behöver mer internationellt samarbete. Det är rätt och ett svenskt Nato-medlemskap står inte i strid med det utan är tvärtom ett uttryck för mer internationellt samarbete.
Det behövs mer förutsebarhet i Östersjöregionen. Just. Därför är det viktigt att minska de osäkerheter som leder till oförutsebarheter. Det kan gälla till exempel utrymmet för ett ensidigt ryskt agerande mot ett baltiskt land, med samtidiga operationer riktade mot svenskt territorium. Utanför Nato finns i ett sådant scenario många oförutsebarheter som elimineras genom ett medlemskap i Nato, som skulle ge ökad trygghet både åt de baltiska staterna och åt Sverige.
Den militära alliansfriheten syftar till en defensiv profil skriver de två socialdemokraterna. Men ett svenskt Nato-medlemskap påverkar inte Sveriges defensiva profil såvida de inte på fullt allvar menar att Estland, Lettland, Litauen, Norge och Danmark, för att ta några exempel, har en offensiv eller aggressiv säkerhetspolitik.
Sanningen är att en ökad krigsavhållande förmåga är den mest defensiva profilen man kan uppnå, till skillnad från osäkerheter som kan ge upphov till väpnade konflikter på olika nivåer och tvinga fram ett svenskt militärt agerande.
En uppgradering av den svenska försvarsförmågan är som Wallström och Hultqvist nu inser viktig. Den viktigaste och mest trovärdiga uppgraderingen av vår försvarsförmåga är att öka den genom Nato-medlemskap.
Den nedrustning som skett sedan 2004 har byggt på felaktiga premisser och naiva föreställningar. Där har Hultqvist och Wallström helt rätt och del av ansvaret. Men de har fortfarande inte förmått ge försvaret större anslag än att nedrustningen i praktiken fortsätter. Det svenska försvaret behöver stärkas oavsett om vi går med i Nato eller ej.
Vi bidrar till ökad säkerhet genom ökad närvaro på Gotland, genom att Slite hamn inte förblir öppen för ryska statliga företag och genom att vi får ökad förmåga till havs, i luften och på marken. Det är en i grunden retroaktiv ökning som måste ske som en reaktion på en rysk upprustning och ökad aggression som pågått under mer än ett decennium.
Det var 2004 års försvarsbeslut, med socialdemokratisk regering och med ökad osäkerhet i Ryssland, som inledde den nedrustningen. Oavsett en kommande svensk upprustning kommer den inte täppa till en bristande försvarsförmåga som förstärks av allianslösheten och som idag ger hela Östersjöregionen en osäkerhet.
En förändring av Sveriges säkerhetspolitiska linje skulle inte alls som Wallström och Hultqvist skriver, skapa ökad otrygghet kring Östersjön. Estlands medlemskap har inte gett osäkerhet utan ökad säkerhet. Detsamma gäller Lettland och Litauen liksom Polen. Tysklands, Danmarks eller Norges medlemskap har heller inte gett osäkerhet utan ökad säkerhet. Det är det svenska utanförskapet som i dag ger en ökad osäkerhet med risk för oväntade dramatiska konsekvenser som följd.
Allianslöshet bidrar inte till att stärka Östersjöregionens stabilitet och säkerhet, därmed bidrar den heller inte till svensk säkerhet.
Den ger inte ett mindre aggressivt Ryssland, tvärtom har vi sett att Ryssland är mer aggressivt mot allianslösa stater än de som är allierande.
Allianslöshet ger inte i sig ett starkare svenskt försvar. Ett Natomedlemskap ger däremot möjlighet att stärka hela Östersjöregionens försvar. Det gäller även vid dagens marginellt ökade anslag som inte håller takten med de ökade kostnader som driver nedrustning.
Allianslöshet ger inte mer internationellt samarbete utan begränsar det.
Allianslöshet ger däremot säkerhetslöshet. Det ser vi genom det faktum att de baltiska staterna utan medlemskap hade präglats av väsentligt mindre säkerhet jämfört med idag. Allianslöshet bidrar inte till freden utan öppnar för ökade osäkerheter som hotar freden.
Nato-utredningens slutsatser bör leda till en öppen debatt, inte till stängda dörrar redan innan de presenterats, stängda dörrar som i sin tur öppnar utrymmet för ryskt agerande mot de baltiska staterna och mot Sverige.
Ett svenskt medlemskap i Nato minskar utrymmet för rysk påverkanspolitik, militära hot och möjligheterna till väpnade attacker som Ryssland redan i dag ägnar sig åt. Det är klart att det irriterar ett Ryssland som vill påverka och hota andra länder. Men det ger ett säkrare Europa.
Om utrymmet för krig eller väpnade attacker minskar, ökar förutsättningarna för fred och säkerhet. Ett starkare svenskt försvar bidrar ännu mer till det. Inom Nato skulle vi bidra till en ökad stabilitet i hela Östersjöregionen. Det är ett internationellt samarbete som ger säkerhet och stabilitet i en värld präglad av dramatik och omvälvningar som hotar freden.