Nato blir inte mindre viktigt för Sveriges del om Donald Trump skulle bli vald till amerikansk president. Snarare ökar vikten av att Nato hålls samman av de länder som kan och vill ta ansvar för europeisk säkerhet. Det gäller allra mest i Östersjön där Ryssland i dag projicerar sin aggressivitet mer än i andra regioner.
Redan genom sin kandidatur har Trump försvagat USA i världen. Bara det faktum att han ifrågasätter om USA ska bistå sina allierade underminerar förtroendet för den supermakt som är och har varit avgörande för en stabil världsordning. Skulle han bli vald innebär det att förtroendet för, liksom respekten för, de säkerhetsgarantier USA ger andra stater minskar. Det gäller uppenbart de baltiska staterna men det gäller i lika hög grad alla de stater som i dag ser sin säkerhet i alliansen. Det gäller Norge och det gäller Danmark. Det gäller självfallet de central- och östeuropeiska stater som ligger närmast till för ryska maktkrav, från länderna på Balkan med Serbien i spetsen till Polen vid Östersjön.
Ett USA som säljer ut sin egen trovärdighet försvagar freden och säkerheten för alla. Det innebär ett ökat utrymme för dem som vill använda militära hot, väpnade aktioner och destabilisering av fria stater. Det är uppenbart att detta gäller regimen Putin men det gäller också för länderna i Mellanöstern. Risken för väpnade konflikter ökar när risken för dem ökar. Det kan låta som en trivial självklarhet men är en funktion av att säkerhet byggs på många bottnar.
Ett lands säkerhet beror på att man vet att den andre inte vågar använda väpnat våld och militära insatser eftersom man har en allierad eller partner som i så fall står en bi. Och om man ändå skulle bli angripen kan man tillsammans med den allierade slå tillbaka. Det innebär att man kan vara säker på att den andre inte angriper men också relativt säker på att man kan försvara sig vid ett anfall. Är man inte säker på den andre och den egna försvarsförmågan ökar risken för att man själv i defensivt syfte måste förekomma, eller tolka en ökad militär verksamhet som en upptakt till ett angrepp.
Det är uppenbart att ett USA som reducerar sig själv som supermakt och som allierad ökar utrymmet för regimen Putin att öka sitt tryck på Europa. Det är något som redan pågår genom destabilisering, informationskrigföring och genom hot. Och genom kriget i Ukraina. Putin skulle inte vara mer försiktig om han vet att USA inte är att lita på för dem som han vill utöva makt mot.
Det gäller självfallet än mer för ett land som inte är allierat. Mot ett sådant land blir kostnaden än mindre för att genomföra väpnade aktioner eller väpnade hot, eller att kräva eftergifter som är till för att trygga ryska intressen. En känsla i Ryssland av att Trump har gemensamma intressen eller en gemensam syn på världen ökar den osäkerheten.
Den fulla vidden av Donald Trumps relationer och intressen gentemot Ryssland och regimen Putin är inte synlig. Hans kampanjledning har lett kampanjer till förmån för Putins vasall i Ukraina Janukovitch. Hans säkerhetspolitiska rådgivare har kopplingar och kontakter med den ryska gas- och oljesektorn som är Kremls förlängda arm och hans egen ekonomi har länkar till ryska lån och oligarker.
Det är noterbart att inget av detta – hans länkar, kontakter, relationer och ekonomiska intressen – har han varit beredd att redovisa eller klargöra trots att frågetecknen är många, inte minst vad gäller hans egna och personliga ekonomiska intressen.
Datahackningen av demokraternas interna mail-system gör att dessa frågor om hans relation till Putinregimen, och Putinregimens förhoppningar på honom, blir än mer krävande. Det är uppenbart vilken utgång av presidentvalet Putin önskar. Trumps hyllningar av Putin ska ses mot bakgrund av den repression och den krigföring som Putin ägnar sig åt.
Det vore självfallet ett bakslag för europeisk säkerhet om han skulle bli vald. Hur han då skulle agera vet ingen, helt säkert inte heller Putin, och däri ligger en betydande fara.
Men med Donald Trump i Vita Huset anser sig Putin ha en vän i Washington. Vad det innebär för europeisk säkerhet vet ingen annat än att USA blir mindre trovärdigt. Det ökar behovet av ett Nato som står starkt i Europa och där Europas stater ser till att Nato förblir starkt. Ett svagt USA kräver ett starkare Nato.