Hoppa till innehåll

Nato är en garant för svensk säkerhet

Den svenska Nato-debatten har fått en avgörande ny förutsättning. Det finns nu i Sveriges riksdag en majoritet för en så kallad Nato-option, det vill säga att vi klart uttalar att det är ett möjligt alternativ att Sverige går med i Nato. Det är bra och inte en sekund för tidigt. 

Nato är redan i dag en förutsättning för svensk säkerhet. Utan Nato hade vi inte haft den stabilitet i Europa som är en förutsättning för säkerheten och stabiliteten i vår del av världen. Utan Nato hade länder som Estland, Lettland och Litauen inte varit fria. Polen hade stått under samma typ av hot som landet under hela sin moderna tid har fått uppleva.

Danmarks och Norges medlemskap i Nato äventyrar inte svensk säkerhet, som de svenska Nato-motståndarna låter ana när de menar att ett svenskt medlemskap skulle äventyra säkerheten i vår del av världen, inklusive vår egen. Frankrikes, Tysklands och Storbritanniens medlemskap i Nato är en förutsättning för europeisk säkerhet. Deras medlemskap bidrar direkt till bland annat de baltiska ländernas säkerhet, genom de trupper och flygförband som bidrar till deras försvarsförmåga. 

Neutralitet är inte och har aldrig varit ett skydd mot angripare. Ensamhet har däremot alltid varit en inbjudan till angrepp. Det har Norge och Danmark vetat sedan 1940. Det fick Georgien och Ukraina uppleva 2008 och 2014. Demokratiska länders allianser bidrar däremot till att göra försvaret av demokratiska länder starkare. Sedan Nato bildades 1949 har inte ett av de anslutna länderna angripits. Dessförinnan invaderades och ockuperades en lång rad länder i det gamla Östeuropa av sovjetiska förband. Och dessa militära förband slog till mot dem varje gång de ställde krav på sin frihet. I Östberlin 1953, Ungern 1956, Prag 1968 och under militärkuppen i Polen 1981. 

De som tror att våldets regimer respekterar neutralitet har inte läst historien. Historien visar oss däremot att förmågan att försvara sig är avgörande för att värna frihet och demokrati. Demokratiers förmåga att försvara sig gemensamt var avgörande för Europas frihet under hela efterkrigstiden. Den bidrog till en balans som gav Sverige säkerhet. Vår säkerhet var då och är i dag en funktion av Nato. 

När Europa var delat i två militärt jämnstarka block fanns det således en balans som bidrog till vår säkerhet. Inte för att vi var neutrala, utan för att andra var allierade. 

I dag skapar vår ensamhet en utsatthet som riskerar att bidra till en osäkerhet och instabilitet i vår del av Europa. Som demokrati och rättsstat är vi utsatta för den krigföring som sker i gråzonen och som Ryssland har rustat sig för både militärt och strategiskt. Cyberkrigföring, subversion, desinformation, destabilisering, kriminella aktioner, omfattande militär närvaro i luften och på Östersjön för att sätta nya regler för vem som kontrollerar luften och internationellt vatten, återkommande hot mot andra länder, väpnade aktioner mot grannländer som Georgien eller Ukraina, eller för den delen påtvingad militär närvaro i Moldavien eller Armenien är några exempel. 

Om Estland syntes vara ett lätt och ensamt byte skulle det underminera Estlands säkerhet. Men så är det också för Sverige. Vårt nedrustade försvar är även med de förstärkningar som nu görs en osäkerhet. Som medlem i Nato skulle vi ha en med andra demokratiska länder gemensam säkerhet som Ryssland inte skulle våga utmana. Sveriges enskilda säkerhet kan man våga utmana, vilket i förlängningen innebär risker för en konflikt som även drabbar våra grannländer. Vi bör därför bidra till vår egen och andra länders säkerhet genom att nu börja tala om hur vi ska utnyttja den Nato-option som riksdagen har uttalat sig för.