– För det första klargörs att det är medlemsstatens försäkringsbestämmelser som ska gälla när man söker vård utomlands.
– För det andra klargörs nu att ersättning ska ges även för vård som liknar den som erbjuds i det egna landet.
-För det tredje beslutade utskottet att det är diagnosen, sjukdomstillståndet, snarare än vårdtypen i form av övernattning eller annan definition som avgör om man ska kunna få vård utan förhandstillstånd. Det innebär att för all vård som i Sverige inte kräver sjukhusvistelse blir det fri rörlighet enligt utskottets beslut.
-Tillsammans innebär detta en betydande förbättring till fördel för den enskilde. Om industriutskottets beslut får gälla när parlamentet i sin helhet beslutar innebär det att öppna gränser och bättre sjukvård säkras för patienter i Sverige och övriga EU. Detta är ett bra steg framåt för patientrörligheten, avslutar Gunnar Hökmark.
—
Gunnar Hökmark fick igenom följande ändringsförslag och kompromissförslag grundade på hans ändringsförslag:
AM 53
Utan att det påverkar bestämmelserna i
detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9,
ska den medlemsstat där patienten är
försäkrad se till att försäkrade personer
som reser till en annan medlemsstat för att
få hälso- och sjukvård där, eller söker
hälso- och sjukvård som ges i en annan
medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och
sjukvård i en annan medlemsstat om
behandlingen i fråga ingår i de förmåner
som omfattas av lagstiftningen i den
medlemsstat där patienten är försäkrad och
som den försäkrade personen har rätt till.
Den medlemsstat där patienten är försäkrad
ska ersätta de kostnader till den försäkrade
personen som skulle ha betalats via dess
lagstadgade socialförsäkringssystem om
samma eller liknande vård hade getts i den
medlemsstaten. Det är under alla händelser
den medlemsstat där patienten är försäkrad
som ska avgöra för vilka vårdkostnader
den försäkrade personen ska ha rätt till
ersättning samt ersättningens nivå och
hur stor del den berörda personen själv
ska stå för, oavsett var vården bedrivs.
AM 56
KOM:s förslag
2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som
ges i en annan medlemsstat ska ersättas av
den medlemsstat där patienten är försäkrad
i enlighet med detta direktiv upp till den
kostnadsnivå som skulle ha ersatts om
samma eller liknande vård hade getts i den
medlemsstat där patienten är försäkrad,
utan att överskrida de faktiska kostnaderna
för den mottagna vården.
GH fick igenom
2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som
ges i en annan medlemsstat ska ersättas av
den medlemsstat där patienten är försäkrad
i enlighet med detta direktiv upp till den
kostnadsnivå som skulle ha ersatts vid
samma sjukdomstillstånd i den
medlemsstat där patienten är försäkrad,
utan att överskrida de faktiska kostnaderna
för den mottagna vården.
CA2
Att definitionen av sjukhusvård inte längre kräver övernattning på sjukhus. Utskottets yttrande innebär att det är respektive medlemsstats definition av sjukhusvård som gäller.
CA3
Att det inte är kommissionen som ska upprätta en lista över specialistvård, utan det är medlemsstaterna själva.
Motivering:
Att kommissionen ska fastställa en EU-gemensam lista på specialistvård inkräktar på medlemsstaternas befogenheter på hälso- och sjukvårdsområdet. Dessutom förutses en sådan process bli byråkratisk och tungrodd. Förteckningar på medlemsstatsnivå är därtill mer transparenta för patienten, som då lättare kan få reda på vilken vård som kräver förhandstillstånd i just patientens hemland.
AM95
En strykning av följande:
Kommissionen ska i enlighet med
förfarandet i artikel 19.2 anta särskilda
åtgärder som krävs för att uppnå
driftskompatibilitet mellan IKT-systemen
på hälso- och sjukvårdsområdet närhelst
medlemsstaterna beslutar att införa
sådana system. Dessa åtgärder ska
avspegla nya medicinska rön och metoder
och respektera den grundläggande rätten
till skydd av personuppgifter i enlighet med tillämplig lag. De ska särskilt
fastställa de standarder och den
terminologi som krävs för att
IKT-systemen i fråga ska bli kompatibla
så att en säker, högkvalitativ och effektiv
gränsöverskridande hälso- och sjukvård
kan säkerställas.
Motivering:
Den politiska styrningen av sjukvården handlar inte om att lägga sig i t.ex. hur operationer ska utföras. Den bör handla om att slå fast riktlinjer, göra effektivitetsbedömningar, ge vägledning i finansiella frågor samt övervaka att kvaliteten är tillfredställande och i linje med den politiska ambitionsnivån för sjukvården. Medlemsländerna har organiserat sin sjukvård på ett säkert och tillförlitligt sätt Sjukvården, inkl. utvärderingar av nya produkter och metoder, bör även i fortsättningen hanteras på nationell nivå, då det annars riskerar att leda till mer byråkrati.