En dag i Stockholm kring försäkringslagstiftning medan snöstormen lamslår landet. Men långt bortom våra gränser ser vi nu ett händelseförlopp som kan på ett eller annat sätt kommer att prägla vår del av världen under lång tid framöver. Europas grannskap förändras på ett sätt som kommer att få en betydelse för vår egen säkerhet och långsiktiga utveckling.
Mubaraks tal i går blev en besvikelse för alla dem som krävt förändring. Hans besked innebär i själva verket att den styrande klicken i Egypten fortfarande har förhoppningen om att kunna gå ur motsättningarna som man gjort tidigare. Det kanske man tillfälligt kan göra men det blir en annan regim som i så fall fortsätter på den gamlas arv, ännu mycket brutalare och förtryckande. Eller, vilket är det troligare, blir situationen likväl omöjlig och leder till ett fall för regimen under mer eller mindre våldsamma former, med risken för att det inte blir möjligt med en ordnad övergång till något bättre. Därmed blir också Egyptens och regionens framtid än mer osäker.
Så ser vi nu hur Europas säkerhetspolitiska läge gradvis förändras. Det gäller inte bara söder om Medelhavet.
I det östra grannskapet drar de ryska krafterna i riktning mot ryska nationalistiska intressen. Det handlar om allt från pass till rysktalande medborgare i grannländerna till massiva investeringar i grannländernas näringsliv. I Vitryssland ser vi hur den gamla maktens strukturer bildar den nya tidens förtryck, delvis i opposition mot Moskva men ändå inom ramen för en maktutövning som bygger på kontroll över näringsliv och företag och korruption.
I Ukraina ser vi hur Regionernas parti, fortfarande medlem i Europas socialistpartier till skillnad från Ben Alis och Mubaraks partier som blivit uteslutna de senaste dagarna, koncentrerar makt i hela samhället till en enda struktur samtidigt som man låter ekonomin växa samman allt mer med den ryska. Oppositionsledaren och den tidigare regeringsministern sitter i polisförhör för mutanklagelser som påminner om den vendetta som Chodorkovsky i Ryssland utsatts för. I Moldavien kämpar en liberal och Europainriktad regering med en smal majoritet för att navigera ett land som delvis är ockuperat av ryska trupper. Georgien har betydande delar av sitt land under ockupation. I Armenien ryska trupper och intressen. I Azerbadjan samma sak plus iranskt intresse. Och vi ser också hur ökade investeringar från ryska oljepengar driver fram nya krafter i länder som de baltiska staterna.
I Europas södra grannskap ser vi ett hopp om frigörelse från det förflutnas diktaturer. De har bringat fattigdom och brist på utveckling till människor som nu ser en värld som har lämnnat dem bakom sig i utveckling. Det är en hederlig och gammaldags revolution mot maktmissbrukare, förtryck och fattigdom som har förutsättnignar att leda till något bättre. Det är inte hatet mot USA, Israel eller västvärlden som har präglat gatorna och torgen utan snarare viljan av att vara en del av den värld som förenar välstånd med frihet. Om vi i Sverige och i Europa ser en antiglobaliseringsrörelse demonstrera då och då, har vi i Kairo sett dem som vill bli en del av den globaliserade världen, inte den fattiga och undangömda, inte den slutna och isolerade utan med de rättigheter och möjligheter som människor har i vår del av världen. Det är så att säga vare sig arabvärldens Lars Ohlys eller Per Gahrtons som har demonstrerat utan twitters, googlers och facebooks.
Men Iran ligger på hårt och intensivt och har redan lyckats få den libanesiska demokratin på fall, utan att det skrivits så mycket om det. Svenska media var sena till Tunisien och Egypten men missade Libanon som i dag styrs av Irans förlängda arm Hizbollah.
Inför allt detta behöver vi en europeisk utrikespolitik som bärs upp av både lyskraft, reformkraft och politisk kraft. Det är demokratins krafter vi ska stödja, de enskilda grupperna och framväxande partierna, framväxten av starka demokratiska institutioner som inom ramen för fria val kan hålla demokratins fiender stången, och som kan lägga en grund för reformer som ger öppna samhällen. Tyvärr utnyttjar vi än så länge inte det faktum att EU är världens största ekonomi, med det stöd det innebär för demokratins värderingar. Vi riskerar att förlora en säkerhet vi varit övertygad om var självklar samtidigt som vi riskerar att förlora det vi kunde vinna på fria och demokratiska grannar. EU behöver en utrikespolitik värd namnet och en förmåga att kunna uttrycka den.