Det år osäkert vilken nytta och glädje det libyska folket har haft av att Libyen hade säte i FN:s råd för mänskliga fri- och rättigheter. Sedan omvärlden blivit medveten om diktaturens brutalitet har nu landet uteslutits. Det är inte säkert att skyddet för mänskliga fri- och rättigheter därmed försvagats. Kanske kan socialdemokraternas Pierre Schorri upplysa oss.
När Pierre Schorri i dagens DN skriver om Palmetiden som en storhetstid för socialdemokratisk utrikespolitik och menar att det är FN och bara FN som vi bör förlita oss på när det gäller skyddet av mänskliga fri- och rättigheter är det ett exempel på en gammal tids politik, då världens ledare styrde över sina folk och de önskade varandra lycka till i sina idealistiska missioner för att förändra världen. Det var den vite mannens värld i så måtto att demokratin ansågs vara för Västeuropa och USA medan det för den övriga världens länder räckte att dess ledare företrädde självständiga länder. Att det var enpartistater och diktaturer som Olof Palme och Pierre Schorri umgicks med gjorde inte något eftersom man hade visioner som räckte gott åt världens folk, det behövde inte folken bekymra sig om.
Så beskrev Schorri Castro som en modern rennässansfurste, hävdade in i det sista att de baltiska folken inte alls ville ha självständighet, bara kulturell självständighet. Och Palme hyllade den kubanska revolutionen liksom den nya tredje världens ledare, som i sin tur hyllade svenska socialdemokrater. Krav på demokratiska val i Östeuropa avfärdades som ”återfall i det kalla krigets korstågsfararmentalitet” och kritik mot den sovjetiska diktaturen var att demonisera Sovjetunionen. I Europa skulle det byggas en ”gemensam säkerhet” med diktaturerna medan den tredje världens ledare skulle få bistånd för att leda sina folk.
Och det var i FN vi skulle diskutera med alla dessa diktatorer. Ahmadinejad och Kadaffi eller Mubarak och Ben Ali. FN behövs förvisso men ett FN som låter diktaturerna sköta värnet av fri- och rättigheter och som låter frågan om flygförbud för Kadaffis flygvapen blockeras av Ryssland och Kina är tyvärr vare sig en kraft för mänskliga fri- och rättigheter eller det alla folks frihet. En vision som är upphängd kring FN snarare än på kraven på respekt för mänskliga fri- och rättigheter bidrar vare sig till fred eller utveckling. Däremot ger det möjlighet för världens ledare att presentera sina visioner för varandra.
Det räckte nog en gång för Schorri men det räcker inte för den upplysning och kraft som behövs för frihet. Det är inte FN:s fel men det vore fel att acceptera förtryck bara för att FN inte har kraft att göra något åt det.
Bloggar: Café Liberal, Joel Falk, Pia Bernthling, Carl Bildt, Peter Soilander, Konservativa tankar, Ekonomisten, Fredrik Segerfeldt.