Regeringen Löfven sviker nu löften i ett pärlband av eftergifter till Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Medborgarna ska inte längre kunna välja välfärdsföretag som en konsekvens av att Vänsterpartiets företagarfientlighet får större genomslag än vad någon trodde om Löfven och socialdemokraterna. Miljöpartiets tillväxtfientlighet får genomslag genom att kärnkraft ska avvecklas, om än beslut som lever kvar i dimma, Bromma ska läggas ner och Förbifarten ska skjutas på den framtid som utredande innebär.
Överhuvudtaget är det mycket utredningar för att studera hur nedläggningar och uppskjutningar ska göras, för enligt Stefan Löfven är det mesta ”väldigt komplext” som om de politiska frågeställningarna dök upp först efter valdagen.
Skatter på jobb ska höjas, skatter på jordbruk och på transporter ska höjas. Ungas jobb ska kosta mer i en förvrängd politik för att ge unga jobb, ofattbar och cynisk. Samtidigt öppnas de offentliga försäkringssystemen för kostnader som stiger av egen kraft. Det är en ekonomisk politik som vi just nu ser konsekvenserna av i nämligen i Europa. Inga strukturreformer, ökade utgifter och höjda skatter driver Europas näst största ekonomi in i stagnation och ökade underskott.
Till skillnad från Sverige som har haft en sjunkande statsskuld sedan 2006 ner mot 35% når Frankrike nu över 100%. Med högst sysselsättning i Europa, offentliga finanser just som de ska vara i en ekonomisk lågkonjunktur och med sjunkande statsskuld svartmålar Magdalena Andersson nu den svenska ekonomin med ord som skulle ge högre räntor om internationella bedömare trodde henne. Med den politik som de rödgröna nu genomför, i huvudsak baserad på svek mot vallöften när det gällde skatter, kärnkraft, företagande och infrastruktur, blir resultatet ett annat.
När den moderata affischkampanjen om att de rödgröna skulle vilja stänga välfärdsföretag, lägga ner Bromma och skjuta upp Förbifarten attackerades av socialdemokrater sa de att det var lögnaktigt. Magdalena Andersson använde orden lögn och osanningar. De orden var fel då eftersom det var varningar för en rödgrön politik som var relevanta, att ett regeringsskifte skulle leda till en annan politik i dessa frågor. Men Stefan Löfven agerar nu i direkt strid mot vad de själva lovade i den debatt som detta skapade. De utnyttjar nu sin makt för att svika löften de gav väljarna när de attackerade alliansen. Anklagelserna om lögn faller nu tillbaka på Löfven och Andersson på ett sätt som vi i svensk politik inte sett i modern tid.
Det är skadligt för Sveriges ekonomi och det är skadligt för demokratin. Att lura väljarna är att föra med osanning. Kanske borde Daniel Suhonen skriva en bok om denna socialdemokrati.