Här i Europaparlamentet i dag debatter om situationen i Syrien och i Turkiet. Assads krigföring mot civila har nu med stöd från Putin fått en ny omfattning och kommer att leda till växande flyktingvågor. Människor som söker sig bort från bomber och arméförband med syfte att döda är flyktingar i ordets allra mest sanna bemärkelse. Det innebär att flyktinglägren i framförallt Turkiet nu fylls på med än fler människor samtidigt som Isis driver människor på flykt från deras avrättningar.
Det är en milt talat förtvivlad situation. I Sverige ser vi konsekvenserna av en högre invandring än vi sett i historisk tid. Det är människor som kommer både från Mellersta Österns krig och flyktingläger och från andra delar av Sverige. Det oroande är att de svenska myndigheterna nu verkar ge upp inför omfattningen med att inte tillämpa de regler och lagar vi har.
En reglerad invandring, och det gäller hela Europa, måste bygga på rättsstatens grund. Människor som kommer hit ska registreras och ansöka om asyl och uppehållstillstånd. De som inte uppfyller de krav våra lagar ställer på att vara flyktingar får inte blockera för dem som behöver skydd. När regeringen säger att vi står inför mycket stora ekonomiska påfrestningar, liksom utmaningar när det gäller boende, är det inte lugnande och skapar inte förtroende att man låter allt fortsätta som vanligt.
När vi samtidigt ser att Ryssland utvecklar allt mer militär kraft och förmåga, använder den och manifesterar den i vårt närområde är det också udda att så lite av debatten handlar om hur vi ska stärka försvaret och garantera vår säkerhet.
Samtidigt ser jag att några svenska ledamöter i Europaparlamentet är besvikna över att det inte fanns stöd för att påbörja en uteslutningsprocess av Ungern ut ur EU samtidigt som EU kämpar för att kunna ha beslutskraft för att möta flyktingfrågan, ekonomisk kris, Putins aggressioner och extremism. Av något skäl ville de inte utesluta Rumänien – som skapar sina egna flyktingar genom behandlingen av romer- eller Grekland som är det land som mest långvarigt och konsekvent har misskött flyktingmottagande och flyktingars sociala villkor.
Tanken på att vi ska möta omvärldens utmaningar, Storbritanniens hot om att lämna, Greklands oförmåga att hantera ekonomi och sin valuta, genom att börja utesluta länder lider av bristande förståelse för allvaret i den tid vi lever i. De som vill skapa handlingsförlamning och öppna EU för Putins påtryckningspolitik mot Centraleuropa är mer upprörda över sin egen verklighetsbild än ansvarsfulla. Min uppfattning är att nu är en tid då det är viktigt att hålla samman EU och utveckla en djupare förståelse och förankring för våra värden.
Det är som att de utmaningar vi nu har inpå oss, som handlar om rättssamhället, om det öppna samhället och om vår ekonomiska utveckling är för stora för de små agendorna på den partipolitiska dagordningen med allt vad det innebär av politisk posering, höjd skatt på arbete, en ständig jakt på en industrikansler och påståenden om att företag som går med vinst, skor sig när de betalas med offentligt fastställda tariffer.
Den verklighet vi nu möter är något större än vad det interna programarbetet inför kongresser och externa pressutspel förmår hänsyn till.