När John Kerry talade om Frankrike som Förenta staternas äldsta allierade var det historiskt korrekt men ett ordval som uttrycker en betydande amerikansk besvikelse över det brittiska parlamentets nej till Cameron om militära insatser mot Assadregimen för dess användning av kemiska stridsmedel.
Det är få som egentligen tror något annat än att den syriska regimen har använt kemiska stridsmedel. Man har vägrat skriva under avtal mot att använda kemiska stridsmedel, man har tidigare använt dem i mindre skala, man har hotat med det, man har haft dem lagrade och de användes mot en rebellkontrollerad stadsdel i Damaskus.
Tveksamheten nu handlar därför inte om någon egentlig tveksamhet i världssamfundet om vem som har gjort vad utan om världssamfundet och enskilda stater ska ta de beslut som krävs för att sätta en gräns för denna typ av krigföring. Det är en tveksamhet som lätt sprider sig och gynnar dem som inte är tveksamma alls. Putin som säger att det är nonsens att Assadregimen använt dess vapen och som nu tillför ytterligare stridsfartyg till Medelhavet. Kina som liksom Iran känner sig mer allierade med diktaturens bekymmer än med människors lidande och förtryck.
För USA är paradoxen att med en president som sagt sig vilja agera enbart om andra följer blir det nu svårt att finna dem som ställer upp för att dra en gräns.
Den tveksamhet och osäkerhet som vi nu ser handlar om en västvärld som är försvagad och osäker kring hur grundläggande mänskliga värden måste värnas. Assadregimen ser nu att en krigföring som chockade världen inte självklart möts av någon reaktion. Den osäkerheten och tvekan riskerar att leda till en försvagning av den gemenskap som vi gärna vill se bland demokratiska länder när FN inte självt kan fatta beslut om att det som FN-stadgan kräver.
En reaktion som flyter ut i sanden underminerar inte bara respekten för krigets lagar utan också förtroendet mellan de nationer som ansett sig ha en särskild roll i att stå upp för dem. Det vore illa för världen om vinnarna i den process vi nu ser blir Assad och Putin med Kina och Iran som nöjda vänner.