Frågan om det var rätt att Bob Dylan fick Nobelpriset eller inte kommer att leva länge. Inte minst eftersom den kultureliten på tidningarnas recensentavdelningar känner sig sårade över att Svenska Akademien inte har valt någon av alla dem som de i sin expertiver har spekulerat i. Oavsett vad som är rätt eller fel i en fråga som denna känns det befriande att Svenska Akademien har förmåga och vilja att tänka lite friare än vad en något mer traditionalistisk recensentkår anser vara rätt.
Det är inte svårigheten att förstå det enskilda verket, komplexiteten eller djupet i en tolkning, som gör en författare eller konstnär stor utan förnyelsen och storheten som gör skillnad mot det vi redan känner och förstår. Det som är lättillgängligt kan vara ytligt och enkelt men det kan också vara storslaget på samma sätt som det komplicerade kan vara uttryck för en oförmåga att med enkelhet höja sig ovanför det normala.
Att Dylan har betytt något för den amerikanska sångtraditionen och för amerikansk folkmusik är svårt att förneka. Och det är i sin tur en stor litterär tradition, som med honom kom att bli ännu större. Han kom med sina texter att fånga med sig en hel generation, vinna en publik världen över, kanske med lite väl mycket vänsterklichéer men också med en uppstudsighet mot gamla etablerade konventioner som överlevt sig själva.
Om valet av Dylan därmed är rätt eller fel är vi många som inte är de bästa att bedöma. Dels finns det så många andra som kommer ifråga, dels kräver det mer än tyckande för att kunna bedöma vad som har höjd som skiljer ut sig från det mer vardagliga. Men det är just därför både lite lustigt och lite spännande att Svenska Akademien, som ändå får anses ha en viss rot i litterär förmåga, kände sig friare och mer nytänkande än de recensenter som ständigt vill demonstrera sitt fria nytänkande utan att själva ha visat den verkshöjd som krävs för nydanande skapande.
De satt kvar i sina konventioner medan Akademien kände sig friare i sina tankar, och i sin kompetens. De verkar ha svårt att förstå beslutet. Kanske för att ”The answer is blowin’ in the wind”, kanske ”For the times they are a’ changin’”