Hoppa till innehåll

När problemen har fått växa och växa krävs det ny politik – inte att man låtsas som inget

Växande och allt grövre kriminalitet. Etableringen av områden utanför det offentliga våldsmonopolets kontroll. Förnekelse av de växande problemen med avrättningar och gängkriminalitet. En okontrollerad migrationspolitik i en tid av växande flyktingtryck. Sverige som ett land med oproportionerligt stor andel av IS-terrorister. Oförmåga att få en terroristlagstiftning värd namnet på plats. Oförmåga att få till stånd insatser mot den växande kriminaliteten och straff som motsvarar brottslighetens allvar. Färre istället för fler poliser per capita. Radikal ökning av dödskjutningar sedan 2013 samtidigt som man lovar att de är på nedgång. Sprängningar och hot mot befolkningen i utsatta områden. Istället för Europas lägsta arbetslöshet nästan den högsta. Avveckling av elproduktion som leder till återkommande brister på el samtidigt som klimathotet kräver mer fossilfri kraftproduktion, mindre fossil krav samt stora ökningar av elkapacitet för de växande behoven till  CO2- fri gruvbrytning, stålproduktion, cementtillverkning,  elbilar eltransporter samt elflyg. Ett växande missbruk av LSS samt en missbruk av anhöriginvandring. Godtycklig lagstiftning om uppehållstillstånd. Inga besked och beslut om viktig gruvdrift som skrämmer iväg företagande från Sverige. Cementkris som orsakas av regeringen samtidigt som  den säger att cement ska ersättas med skog samtidigt som den säger att skogsavverklning ska minskas. En budgetpolitik utan stöd i riksdagen. Beroende till ett parti som i decennier stött diktaturer. En bostadspolitik som leder till minskat byggande och dyrare bostäder i ett land med växande bostadskris. En europapolitik som leder till EU-lagstiftning om arbetsmarknaden som regeringen tagit initiativ till men samtidigt skyller på EU. Närmare en miljon vuxna utan egen försörjning. Skolor som fortsatt inte ger elever de kunskaper de behöver samtidigt som regeringen hetsar mot de skolor som föräldrar och elever själva väljer och som fungerar bra. Oförmåga att fatta beslut om avfallshantering som kan leda till kärnkraftsstopp. En frånvaro i krishanteringen av pandemin. Oförmåga att hantera Transportstyrelsens brott mot sekretesslagstiftningen. Växande problem inom alla områden som präglats av obeslutsamhet eller interna motsättningar. En kulturpolitik och forskningspolitik som politiseras av regeringen. En utrikespolitik som attackerar demokratier, ställer Sverige vid sidan om demokratiernas försvar och är passiv mot diktaturer. Antisemitism i våra största städer som regeringen tar avstånd ifrån utan att agera emot. 

Alla dessa problem har vuxit på grund av handfallenhet och passivitet. Det handlar inte om att värna liberal demokrati utan om att värna maktinnehav för makten skull.

Det är anmärkningsvärt att politiken inför Sveriges stora problem överhuvudtaget inte berörs när socialdemokraterna ska välja partiledare. Det präglar inte debatten och rapporteringen om skeendet inför en ny statsminister. Istället är det frågan om det ska vara en kvinna eller inte som dominerar. Det har inte med jämställdhet att göra utan med nonchalans mot  de problem som Sverige har.