När Löfven hängde av Mp och V

Gårdagens TV-duell mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven analyserades mer som en boxningsmatch än som en politisk debatt. Sveriges allra bästa och djupaste politiska kommentatorer kommenterade träning, erfarenhet och snabbhet men inte så mycket av vad som faktiskt kom fram i brytningen av olika uppfattningar.

Därför föll den mer intressanta nyheten från Löfven bort, när han i en replikväxling menade att S har fler mandat än alliansen tillsammans och att han därför inte behöver redovisa något annat regeringsalternativ. Så kan det se ut i en opinionsmätning ett år före valet men budskapet från honom var just att han räknar med att socialdemokratin själv ska bilda regering.

Så hängde han av Mp och V från kommande regeringsförberedelser och från ett eventuellt regeringsalternativ. Det är inte säkert att de var informerade om detta.

Det innebär att Löfven tänker eller agerar som att han siktar in sig på att bilda en unikt svag minoritetsregering som kommer vara i händerna på uppgörelser från gång till gång. Ser man till den diskussion som nu förs kring en höjning av brytpunkten för den statliga inkomstskatten är det en västanfläkt av vad det Löfven planerar för.

Intressant nog har vare sig Mp eller V kommenterat att de av S ledaren inte anses ingå i en eventuell rödgrön regering. Men för deras del kommer det då bli än mer viktigt att ställa krav på sina skattehöjningar och regleringar. Utan regeringsansvar kommer dessa partier inte ta ansvar utan just helt och fullt kräva genomslag för sina symbolkrav som betalning för att stödja andra delar av en S politik.

Det andra beskedet från Löfven kom när han diskuterade arbetslösheten. Konstigt nog verkade han inte vilja erkänna att Sverige har klarat sig bättre än andra länder i Europa. Istället presenterade han som politik att han ville ha en lägre arbetslöshet än idag. Det är han inte ensam om. Däremot klargjorde han att han skattesänkningar är ett hot mot jobben och att höjda skatter krävs för att bekämpa arbetslösheten. För att parti som inte har något annat än skattehöjningar att erbjuda i politiken mot arbetslösheten innebär detta att han inte ser några direkta gränser för skattehöjningar. Den återhållsamma attityd mot skattehöjningar som han tidigare redovisat övergavs när han definierade skattehöjningar som den mer konkreta politiken mot arbetslösheten.