Det är slående hur många politiska ledare som agerar som om världen fortfarande såg ut som den gjorde för 20 år sedan. Då var Västeuropa och USA de ledande ekonomierna och också ledande i det internationella samfundet, balanserande mot sovjetiska veton i FN med mera, men likväl dominerande. Då kunde man också ta sig större friheter vad gällde ekonomisk politik och utrikespolitik. Världen var ändå inramad i en övergripande konflikt som präglades av motsättningen mellan öst och väst.
Europeiska regeringar kunde föra en mer eller mindre dålig ekonomisk politik eller utrikespolitik. Man var likväl skyddad inom ramen för ett ekonomiskt system som var överlägset resten av världens och man hade likväl sin säkerhet genom den överordnade säkerhetspolitiska struktur som NATO och stödet från USA gav.
Så är det inte längre. Men med ett ledarskap som sitter fast i gamla tiders föreställningar får vi ett politiskt beslutsfattande som går rakt emot det egna landets rimliga intressen.
Den grekiska regeringen agerar så att man själv medverkar till en statsbankrutt och kastar landet ut i en fundamental politisk osäkerhet. När detta skrivs ser det ut som att regeringen Papandreou kommer att tvingas avgå under de närmaste timmarna i avsaknad av en majoritet i parlamentet. Och utan en politisk ledning som försvarar sparpaket blir det inga stöd till Greklands fortsatta upplåning. Papandreou har nästintill medvetet underminerat förtroendet för sig själv och den regering han leder.
Italien har länge varit ett land med uppenbart behov av reform. Likväl är det nu i de mest elfte av timmar som regeringen försöker göra något åt arbetsmarknad, privatiseringar, pensionssystem, avregleringar och bidragssystem som är hopplöst föråldrade.
Och i EU har kravet på ökad konkurrenskraft funnits under lång tid utan att de uppenbara reformerna har genomförts, när det gäller den inre marknaden och ökad konkurrens.
Och så ser vi i USA hur de två olika partierna motverkar den budgetpolitik som krävs för att hantera både skuldtak och budgetunderskott.
Och lite skilt från detta, den israeliska regeringens beslut att nu genomföra ytterligare bosättningar på Västbanken hjälper inte Israels intressen i världen och ej heller fredsprocessen, lika lite som blockeringen av pengar till den palestinska myndigheten bidrar till ökad stabilitet och moderation bland palestinier.