De senaste 30 åren har inneburit stora förändringar av världens ekonomi. Från att det då fanns en miljard människor som levde i relativt välstånd finns det nu fyra miljarder människor som lever i ett växande välstånd. Det innebär att fattigdomen har besegrats i stora delar av världen. Läs krönika i Borås Tidning
Det som skedde i början på 1980-talet, som har gett denna förändring, är att marknader började öppnas upp. Marknadsekonomiska reformer genomfördes i land efter land och de finansiella marknaderna globaliserades alltmer. Allt det som socialister skäller för vidriga marknadskrafter har i själva verket inneburit att fler har kunnat investera, fler har kunnat pröva nya idéer, fler har kunnat få ett arbete och fler kan i dag välja. Det är långt mellan den monsterbild som socialister av alla slag målar upp och den verklighet som människor lever i.
Det var samma marknadskrafter som en gång påverkade den svenska textilindustrin. Det vill säga människors efterfrågan och önskemål ledde till import av billigare textilier från till exempel Kina. Det i sin tur ledde till att avancerad svensk industri, med högre löner än någonsin textilindustrins, kunde exportera mer till just bland annat Kina. Samtidigt kom den svenska textilindustrin att präglas mer av design, produktutveckling och mode, och med högre löner än den gamla tillverkningsindustrin.
Inte så dåligt, vi har kunnat få se en utveckling av en svensk modeindustri som sträcker sig över hela världen. Idag på morgonen i Strasbourg träffade jag en israelisk delegation där en kvinnlig ledamot med ett leende visade märket H&M på sin kappa. Unga svenska designer och modeguruer har fått nya fascinerande möjligheter samtidigt som utbudet i svenska butiker är bredare än någonsin. Vi har fått nya jobb här, de har fått fler jobb och välstånd i låglöneländerna och vi har som konsumenter fått ett större utbud. I Borås liksom i Tel Aviv.
Nu ser vi i krisens andra omgång hur socialister och länder som har lånefinansierat sin välfärd skyller på ”marknaden”. Men deras anklagelser handlar inte om att de under lång tid har kunnat låna och leva över sina tillgångar utan om att de som har lånat ut nu börjar dra öronen åt sig och tvivlar på om Grekland, Spanien och Portugal verkligen kan betala sina lån. Det är tvivlet och de sänkta kreditbetygen som socialister menar visar marknadens elaka ansikte och som de hävdar skapar krisen.
En enklare slutsats vore att det väl är bra att pensionssparare runt om i världen genom sina sparade pengar har gjort det möjligt för många länder att hantera för höga utgifter genom att låna för att vinna tid så man kan anpassa sina utgifter till inkomsterna.
Krisen består i att dessa länder har låtsats som ingenting och fortsatt att konsumera som om inget har hänt samtidigt som de låtit bli att reformera sina ekonomier och låst sig vid gamla industrier som tappat allt mer av sin konkurrenskraft. De har så att säga behållit och subventionerat sina textilindustrier, istället för att förändra och reformera så de kan fortsätta att utveckla nya produkter och tjänster.
Vi ska vara glada att vi kom ur beroendet av den gamla textilindustrin. Och att vi har en öppen ekonomi. Det är det socialister kallar marknadsfundamentalism och vi andra frihet och öppenhet.
Gunnar Hökmark (M) Europaparlamentariker