”Europeiska rådet kan inte ta Europa ut ur krisen. Men toppmötet kan avsluta en lång period av osäkerhet som blivit till det största problemet och lägga en grund för att använda de möjligheter att hantera krisen som vi redan i dag har” skriver Gunnar Hökmark i dag på Brännpunkt.
Debatten om Europas kris pendlar mellan det nattsvarta och det lättfärdigt hoppfulla. När Europeiska rådet samlas till sitt uppskjutna toppmöte på söndag får det inte landa i någon av dessa förhållningssätt. Båda är nämligen fel.
Europas ekonomi präglas både av överkonsumtion och överbelåning men omfattar också några av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. Världens största ekonomi kan vitaliseras att också bli den största och mest konkurrenskraftiga marknaden.
Det finns inga enkla lösningar. Det är hokus pokus när ledande företrädare på europeisk nivå hävdar att en skatt på finansiella transaktioner, så kallade eurobonds och en ”finansiell brandvägg” är lösningen.
När Europeiska rådets ledare möts på söndag måste fyra saker uppnås.
1. Först måste skenlösningarna i form av transaktionskatt och eurobonds läggas åt sidan. Europas ledare måste visa att de förstått att den europeiska krisen inte handlar om marknaders attacker och lättrörlighet utan om bristande konkurrensförmåga och överkonsumtion.
Det är inte nya former för upplåning till lägre räntor som Europa behöver för att minska upplåningen. Det var just tron att lån till Grekland eller Portugal var lika säkra som till andra länder inom euroområdet som gjorde att underskottsproblemen kunde bita sig fast. De som nu vill att skuldkrisens länder ska kunna låna lika billigt som tidigare vill i princip upprepa samma problem som ledde oss in i krisen.
En finansiell transaktionsskatt är lika lite lösningen på krisens problem; låg tillväxt och stora underskott. Den ger lägre tillväxt vilket är ett perverst svar på en kris som bottnar i för låg tillväxt. Den leder som vi såg i Sverige på 1980-talet till en utflyttning av finansiella marknader. Med dagens mycket mer globala, datoriserade och konkurrensutsatta finansiella marknader kommer det ske ännu snabbare.
2. Därefter måste riskerna med en grekisk betalningsinställelse begränsas till risker för Grekland. Därför måste medlemsstaterna krävas på garantier för att de rekapitaliserar av de banker som kommer att behöva det, samtidigt som den gemensamma europeiska stödmekanismen måste finansieras så att den kan göra troligt att Italien och andra skuldsatta ekonomier med låg tillväxt inte kommer att falla in i samma situation.
3. För det tredje måste man genom handfasta reformer skapa konkret grund för långsiktig tillväxt. Utgångspunkten måste vara att den inre marknaden snarast täcker alla områden av den europeiska ekonomin och inte begränsas till jordbruket, den gamla industrisektorn och de mest lokala delarna av tjänstesektorn. Europas ekonomi är i dag till 70 procent tjänstesektor och kunskapsekonomi. Beräkningar visar att bara en tredjedel av tjänstemarknaden är avreglerad och gränslöst europeisk. I Lissabonfördraget är den fria rörligheten regel och utgångspunkt. Det måste vi nu leva upp till. Också inom tjänstesektorn.
Medlemsstaterna måste visa att de genast reformerar för att underlätta för företagande och konkurrens och att man genomför den inre marknadens regelsystem till minsta prick. Men det räcker inte. Vi måste i land efter land skapa de bästa möjliga villkoren för företagande och tillväxt.
Det gäller även oss i Sverige som måste slå vakt om vårt ledarskap när det gäller konkurrenskraft. Vi måste satsa på ökade forskningsanslag och på rörligare arbetsmarknader där de som varit länge på ett jobb inte förlorar sin trygghet när de byter till ett annat. Beskattningen måste uppmuntra kunskaper, utbildning, företagande och attrahera expertis och kunskap av alla de slag. Värnskatten och las måste reformeras..
På europeisk nivå måste vi få till stånd en inre marknadsprocess som öppnar hela den digitala ekonomin i Europa med momsregler, konsumentskydd och intellektuella rättigheter som underlättar istället för hindrar. Genom att tydligt klargöra att vi ska bli bäst i världen på mobila bredband kan vi få en utveckling där de stora genombrotten i informations- och kunskapssamhället händer här och inte där, någon annanstans.
4. För det fjärde måste rådet slå fast att dagens kris måste hanteras med dagens beslutsformer och sluta skjuta besluten framför sig med idéer om fördragsförändringar med nya beslutsformer och andra beslutsstrukturer för att lösa de ekonomiska problemen. Det är svårt att tro att sådana förändringar leder till bättre beslut och kan i vilket fall som helst inte vara på plats innan krisen är över.
Europeiska rådet kan inte ta Europa ut ur krisen. Men toppmötet kan avsluta en lång period av osäkerhet som blivit till det största problemet och lägga en grund för att använda de möjligheter att hantera krisen som vi redan i dag har. Det Europeiska rådet måste sätta denna nya agenda.
GUNNAR HÖKMARK (M)
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen, och föredragande i parlamentet för rapporten om Globalt ledarskap som röstas i veckan efter toppmötet.