Hoppa till innehåll

När diktaturens idéer inte håller sig hemma

För något år sedan föreslog en av de engelska ärkebiskoparna att man skulle öppna för sharia-lagstiftning för den del av befolkningen som ville det. Det blev på goda grunder starka reaktioner mot detta, av det enkla skälet att det står i strid mot alla de grundläggande rättigheter som är till för att slå vakt om den enskilda människans värde. De gäller lika mycket för den pojke eller flicka som växer upp i en muslimsk familj som i någon annan. De är till för henne och honom just därför att rättigheten inte ska förnekas.

Dilsa Demirbag-Sten skriver i dag på SvD Brännpunkt om ett nytt förslag i denna riktning, framlagt vid ett av våra svenska universitet. Det innebär att vi ska acceptera en människosyn som vi i det svenska samhället lämnade för länge sedan. Den människosynen äter sig nu in lite här och var. De som tror att det handlar om tolerans mot lika uppfattningar glömmer att tolerans handlar om den enskildes rätt och möjligheter, inte om rätten till förtryck eller att nedvärdera den enskilde.

Här i Europaparlamentet har förhör hållits med den nya bulgariska kandidaten Kristalina Georgieva, något som gick bra. Fokus för mycket av diskussionerna nu är vilka krav som parlamentet och i mitt fall EPP ska ställa på kommissionen. Någon tid har också gått åt till att diskutera stålindustrins globala framtid där Kina är den stora giganten med häflten av av all produktion, kraftigt ökande. Hur vi ska arbeta med Eastern partnership har varit ett annat tema tillsammans med medarbetare.

Och så kan jag som en liten hälsning till Mona Sahlin påpeka, med anledning av den bulgariska kandidaten, att det är Bulgarien och Sverige som ligger i topp vad gäller budgetstabilitet. Att Sverige tillhör de främsta är inget vidare uttryck för att regeringen har spelat bort statsfinanserna.