Sannfinnländarnas framgång i Finland säger något om ett stämningsläge som präglar inte bara finsk politik utan också europeisk. Man ska inte överdriva betydelsen av deras eller andras valframgång men däremot inte underskatta betydelsen av den nya agenda som växer fram när de gör framsteg. Det ser vi i ett antal europeiska länder.
Det kortsiktiga och populistiska får ökat utrymme i tider av problem och tillbakagång. Då blir det lättare att definiera allt som en motsättning eller en konflikt mellan ”vi” och ”dom”. Då växer nämligen tron på att ”vi” kan få det bättre på bekostnad av ”dom”.
Det finns bara två problem med den föreställningen. Och de är inte så små. Det ena är att vi får det inte bättre när andra får det sämre. Vi svenskar får det inte bättre för att finnar får det sämre, och samma gäller finnarna och oss. Finnarnas, esternas, letternas, litauernas, polackernas, tyskarnas, danskarnas och norrmännens framgångar hotar inte våra. Det är bara en planekonomins och den statiska världen som det är så. Tvärtom bidrar deras ekonomiska utveckling, deras investeringar och deras jobb till vår ekonomiska utveckling. Den som vill ha fattiga grannar slutar med att leva i ett fattigt och modlöst grannskap.
Det andra är att om det vore så att vi kunde få det bättre på andras bekostnad skulle vi inte vara ensamma om den idén. Då skulle andra vilja få det bättre på vår bekostnad.
Men som sagt, så är det inte. Lyckas vi få det tillfälligt lite bättre på bekostnad av danskarna, eller tyskarna eller portugiserna, så märker vi snart att vi levet i ett grannskap på tillbakagång. Och den tillbakagången slår igenom även hos oss.
Motsättningarnas populism är inte bara ett dåligt sätt att hantera tillbakagången. Den driver tillbakagången.
Ett civiliserat samhälle är en ömtålig och krånglig institution. Det bygger på den komplicerade tankegången att den andres rätt också blir till min rätt. Att principen om frihet, rätt och en öppen ekonomi är principer som gynnar oss själva även när vi hävdar dem för andra. Rättstaten är bättre än att straffa eller hämnas mot den som vi anser har begått ett brott mot oss själva.
Dels därför att det är bättre för alla andra som vi kan tro har begått brottet, eller som någon annan kan tro har begått ett brott, och det är bättre för oss själva den dagen någon tror att vi har begått något fel. Dels eftersom det är rätt betungande att behöva befinna sig i en egen process av straff och hämnd, eftersom de vi vill straffa lätt får för sig att de ska hämnas eller straffa oss. Grannfejder, om vi stannar där, är inget roligt för någon av de inblandade. Stora konflikter, oförmåga att komma överens med andra, handelskrig och valutakrig, protektionism, stängda gränser eller vad det än kan vara i förlängningen av det kortsiktiga gör oss alla fattigare.
Det snikna och kortsiktiga drabbar oss själva. Det förvandlar oss till snikna och kortsiktiga men gör också våra grannar och medmänniskor snikna och kortsiktiga. Gäller då allt detta Sannfinnarna eller de svenska Sverigedemokraterna.
Ja, deras motiv är det kortsiktiga i tron på att det är motsättningarna mellan oss och andra som är roten till våra problem. Och samtidigt tror de att det är kampen mot de andra som är framgångens väg. När det är så uppenbart att våra nationella intressen går vägen via det gemensamma behöver vi en annan idé och vision än den missunsamma och misstänksamma. Det innebär inte att man ska vara för allt som är gemensamt eller vara kritiskt mot det som ska göras gemensamt. Men det ställer krav på att vi vägleds av en något större vision än tron på att vår vinst förutsätter den andres förlust. Att tankar som kommer någon annanstans ifrån har lika mycket värde som våra tankar någon annanstans.
När partier som Sannfinnar eller Sverigedemokrater gör framsteg beror det på att för lite av den politiska debatten har kretsat kring de principer och ideal som binder oss samman och som förklarar för oss vårt samhälles möjligheter. När politiska ledare försöker vinna poäng från populister genom att använda deras agenda lägger de grunden för populisternas framgång. Det europeiska samhället behöver en motkraft i form av en ny upplysningens tid. Inte bara för att det är bra mot dem utan för att det vore bra för Europa. Motsättningarnas agenda är en agenda för tillbakagång. Vi behöver en agenda för enskildes rätt och möjligheter. Som avslöjar mystiken kring ”vi” och ”dom” och som ger förnuftet och toleransen kraft i det europeiska samhället.
Bloggar: Hasse, Hamilton, Soilander, Konservativa tankar, Björnsdotter Rahm, Wallmark, Granqvist, Carl Bildt, Göran Pettersson, Kristina Alvendal.