Läser ännu en krönika, nu i SvD, som har kommit på att istället för besparingar som är svåra ska man göra det lite lättare för sig och vänta med sparandet i förhoppningen att det ska stimulera krisekonomierna att växa.
Det är ju en enkel lösning. En medlemsstat har för stora utgifter som man tvingas låna för att finansiera. Sedan kan man inte längre låna därför att ingen vill låna till en eftersom man har för stora lån och för lite tillväxtkraft. Då hamnar man i en skuldkris.
Då löser man det, enligt krönikören, genom att låna mer så man får den tillväxtkraft man inte hade eftersom man istället för att reformera lånade upp ännu mer pengar.
De stora underskotten har skylt över reformbehov och blivit till ett alternativ för ekonomiska reformer. De stora lånen till underskotten har trängt undan privata investeringar och drivit upp ränteläget i de länder som är mest drabbade.
Investeringarna i privat näringsliv har sjunkit med 350 miljarder euro på årlig basis. Det är den isär klass största åtstramningen i europeisk ekonomi. Om krisländer nu ska låtsas som inget och fortsätta låna kan det i bästa fall gå att låna till höga räntor men det kommer att kväva ännu mer av privata investeringar. Med ytterligare stigande arbetslöshet.
Och mest sannolikt är det att de på nytt hamnar i den lånekris som vi såg i Europa. Den som tror att detta leder till tillväxt har missat att den ekonomiska kris vi upplever är i verkligheten och inte ett exempel i en akademisk uppsats.
Vi hade stora underskott i Europa och det gav inte tillväxt. Många länder mötte den ekonomiska krisen med ytterligare underskott, av samma skäl som nu krönikörerna talar för, och de sprang in i lånekrisen. Och nu vill man mitt i lånekrisen pröva att låna ännu mer istället för att spara och reformera. Det är vägen till ett arbetslöst Europa i en ännu djupare kris än dagens.