Några noteringar från den vecka som var. Volkswagenaffären har en omfattning som kommer att påverka den tyska ekonomin, och kanske också den europeiska. Europeisk industri kommer få visst motlut, i synnerhet den tyska.
Det är ofattbart och obegripligt att ett företag av denna omfattning och med den ställning Volkswagen har medvetet fuskar med mätmetoder som det nu är uppdagat. Det kommer ta lång tid för tysk industri, inte minst bilindustrin, för att återhämta det förtroende som nu förlorats och det kan ifrågasättas om Volkswagen någonsin gör det. I den globala ekonomin är det lätt att förlora en ledande ställning om man inte är ledande.
Ett annat perspektiv på denna fråga, vid sidan om fusket, är att den visar att man i USA har betydligt högre krav på kväveutsläpp än vad vi har i Europa där vi istället har högre krav vad gäller koldioxidutsläpp. Det säger något om den föreställning som finns gentemot förhandlingarna om ett transatlantiskt investerings- och frihandels, att det skulle leda till sänkta miljökrav. Snarare leder det till höjda globala standards inom fler områden.
I veckan skrev jag i Aftonbladet om hur verkligheten har avslöjat ytligheten och överbudsinriktningen av Miljöpartiets miljöpolitik och hur detta drabbar miljön. En miljöpolitik som inte håller inför verkligheten övervinns nämligen av verkligheten. De jag riktade mig till var de tre miljöpartister som under valrörelserna förra året tävlade om att ha med sig kolbitar i olika TV-debatter. Nu visar det sig, som var uppenbart även då, att bristande verklighetsförankring leder till ökad kolanvändning, som vi nu ser i Tyskland och som vi ser när regeringen förhandlade bort en något vassare agenda vad gäller klimatfrågan. Intressant nog valde de tre, Fridolin, Romson och Lövin, att inte själva svara utan skickade fram Peter Eriksson som gjorde saken värre ur Miljöpartiets perspektiv.
Och så såg vi ett första steg på att hantera den flyktingfråga som skapar motsättningar i EU och som sannerligen inte är löst med det beslut som nu fattades. Men bra var att Europeiska rådet satte fokus på Syrien, på flyktinglägren och på behovet av att registrera dem som kommer som flyktingar. Uppenbart är att det för länderna i sydöstra Europa krävs tydliga besked om vad europeiska värden är och varför de bör stå i förgrunden för våra samhällens utveckling. Det gäller Ungern men det gäller också Slovakien, Tjeckien, Bulgarien och inte minst Rumänien. De behöver alla få tydliga besked om vad medlemskapet i EU kräver.