Så fortsätter de brittiska våndorna kring att lämna EU. Ett land som varit ett ledande land i Europa är på väg att ställa sig utanför marknader och inflytande utan att veta vart man ska och vad man vill. Det är ett i historiskt perspektiv unik utveckling där ett modernt land kastar sig ut i en ovisshet från något som man när det gäller inte vill lämna.
Det är nämligen detta som den nuvarande debatten handlar om. Den inre marknaden har inte bara inneburit en gemensam marknad med de länder som Storbritannien har mest handelsförbindelser med utan också blivit grunden för den egna ekonomin. Från de lagar som har öppnat marknader för gränsöverskridande konkurrens till etableringsfrihet och konkurrens i den egna ekonomin. De lagar som har lagt grunden för de öppna marknaderna har också lagt grunden för det brittiska samhället inom de områden det berör.
Lagar för bilars utsläpp. Regler för kemikalier. Standards för medicinska instrument. Mediciners godkännande. Allt det som man antingen har på nationellt plan, med en egen begränsad marknad har man gemensamt på en öppen gemensam marknad. Telekom. Banker och finansiella instrument. Transporter och flyg. Säkerhet och utrikespolitik. Miljö och klimat.
När man har det gemensamt undviker man inte bara tullar utan också kontroller, tester och krav på att möta andra standards. Ställer man sig utanför står man utanför det systemet och de konsekvenserna håller nu på att förändra det brittiska samhället. Och det är få som vill ta dem. Dels finns det de som förnekar konsekvenserna som sådant.
De skadar sitt land allra mest. Dels finns det de som menar man kan undvika konsekvenserna genom olika lösningar men som likväl inte ger samma tillgång till den öppna marknaden och inget inflytande över de regler man måste leva upp till. Dels finns det de som menar att man kan undvika konsekvenserna på något sätt som man inte har prövat. Det är därför det är så svårt att finna en lösning på de problem som britterna själva har skapat.
Det är därför Storbritannien är ett land utan kontroll över sin framtid. I kväll röstar man om det avtal man uppnått, med en riktigt mjuk gräns mellan Nordirland och den Irländska republiken, som någon gång i framtiden ska bli en gräns som man ändå hoppas är mjuk. När det av allt att döma blir ett nej i kväll kommer nästa omröstning, förmodligen i morgon handla om man ska lämna utan ett avtal och när det blir ett nej till det blir frågan om man ska försena utträdet som det kanske blir ett ja till. Ingen som vet och ingen majoritet som tar ansvar. Som om man har lindat in sig i röda linjer som man inte ska passera, så att man till slut inte kan röra sig.
Under tiden hamstrar hushållen i Storbritannien, sjukhusen lagrar mediciner och beredskapen höjs. Det är ett land som saknar regering annat än till namnet eftersom det inte låter sig regeras. Det är tragiskt. Någon borde dra i nödstoppet.