Det är mycket som står på spel för Europa i dag. Det som står på spel är betydligt större och viktigare än det som förhandlingarna inför den brittiska folkomröstningen handlar om. Byråkrati måste bekämpas och konkurrenskraft måste utvecklas oavsett Storbritannien är med i EU eller inte. Det gäller brittisk byråkrati liksom svensk och europeisk.
Den blir inte mindre för att vi får olika regelsystem i Europa och det är inte så att Storbritanniens stora problem, eller Sveriges, är den gemensamma byråkratin. Med en rödgrön regering i Sverige som vill reglera allt är det en myt att det är EU som är byråkratins moder. Storbritannien präglas av traditioner och institutioner som har patinans charm för oss som betraktar dem men som hindrar en modernisering.
Ett Storbritannien i ett utanförskap till den europeiska marknaden kommer inte möta mindre byråkrati utan mer, både genom framväxten av skilda regelsystem och genom att man inte längre kan påverka den inre marknadens lagstiftning. Den europeiska marknaden kommer att vara den dominerande både för amerikanska och asiatiska handelspartners, och självfallet för Europas ekonomier.
När det Europeiska rådet nu har mötts och förhandlat fastnat i diskussioner som hamnar om prestige och om detaljer med risk för att den stora frågan, hur vi håller samman unionen riskerar att gå förlorad. Vi måste ha en större öppenhet för att medlemsstater är olika utan att förlora kraven på öppenheten. Den fria rörligheten är avgörande för Europa men står inte i strid med att medlemsstater anpassar sina välfärdssystem utifrån sina egna förutsättningar.
Det är svårt att förstå hur den brittiska regeringen har låtit små frågor bli avgörande för den stora frågan om Europeiska unionens förmåga att möta de hot vi i dag står inför. Det vore lika svårt att förstå om nu andra europeiska ledare låter de små frågorna skymma den stora frågan om hur vi håller samman EU.
När det gäller klimatfrågan, energipolitiken, inre marknaden, den ekonomiska utvecklingen, Ryssland, flyktingfrågan, sönderfallet i Mellersta Östern och många andra frågor av global betydelse är frågan om hur snabbt det brittiska välfärdssystemet ska omfatta utländska EU-medborgare som arbetar i landet något som måste kunna lösas utan att äventyra Europeiska Unionens sammanhållning.