I dag för 20 år sedan föll Berlinmuren och med den en epok som präglat en hel värld. Muren var inte bara en symbol för det delade Europa utan tydliggjorde också skillnaderna mellan diktatur och demokrati. Det var många som inte ville se de skillnaderna, det kan vara värt att komma ihåg en dag som denna, därför att de hellre ville ursäkta förtrycket och misstänkliggöra friheten.
Det var en kålsuparteori där socialismens förtryck ständigt skulle relativiseras till sina sagda mål medan frihetens samhällen ständigt skulle kritiseras för sina brister. Men vi kan som demokrater vara kritiska till demokratiska beslut men aldrig till demokratin som sådan. Och felet med diktaturen är inte de enskilda beslutan utan just diktaturen. Den europeiska vänstern relativiserade förtrycket och bortsåg från det fundamentala att friheten alltid är rätt och förtrycket alltid fel.
Det kom till uttryck inte minst de dagar som kom efter murens fall. Så många av Europas så kallade intellektuella, som mer var efterföljare än självständiga tänkare, försökte till varje pris peka på det som de ändå menade varit bra med förtrycket. Men för den förtryckte är inte tillgången till mat eller bostad en ursäkt för förtrycket. Och de hade dessutom inte mat eller bostäder som propagandan gav besked om. Förtrycket tillät fattigdomen och förnedringen att bestå. Och det förtryckta samhället gav inte utrymme för annat tänkande än förtryckarnas.
Nu är den tiden sedan länge över. Europa har rest sig och utvecklats i en omfattning som ingen kunde tro var möjligt. De brister och problem vi ser i dag står inte i proportion till den ofrihet och fattigdom som då präglade öst. Men samtidigt tillåter frånvaron av muren på nytt att förtrycket relativiseras. Det hade inte varit möjligt för en socialdemokratisk partiledare att gå i allians med en politiker som sände förtryckarna gratulationstelegram ända tills adressen upphörde. Det är lättare att tolerera förtryckets idéer när resultatet inte syns lika tydligt på andra sidan en mur. Det kan vara värt att tänka på idag, hur lätt det är för demokratiska samhällen att glömma hur gränsen mellan frihet och förtryck måste dras. Det handlar om världen som inte är delbara.
Europas utveckling bygger nu på dessa odelbara värden. Frihet, demokrati och öppna samhällen. Vi får inte behöva en mur för att förstå betydelsen av dessa värden. Och vi måste komma ihåg att det är detta som utvidgningen av EU handlar om. Att utvidga rättstatens och demokratins regelsystem till försvar för den enskildes rätt.