När detta skrives på väg till Baku i Azerbadjan en tidig söndagsmorgon. En gång lite av en svensk utpost på vägen längs Sidenvägen med bröderna Nobels tidiga utvinning av olja. I dag på gränsen mellan Europa och Centralasien, men också värdstad för Eurovisionsschlagerfestivalen senare i vår.
Det är oljan som har satt sin prägel på Azerbadjan, på gott och på ont som det är med olja och stora naturråvaror. Den skapar en rikedom för den som kontrollerar den men den bejakar inte utvecklingen av en industri eller en överklass. Och Azerbadjan har en lång väg att gå till demokrati och rättstat. För min del kommer besöket att handla om att den parlamentariska församling för det Östliga partnerskap som EU har med Vitryssland, Ukraina, Armenien, Georgien, Moldavien och med Azerbadjan. Av dessa länder är det Georgien och Moldavien som har förändrats mest och som bäst uppfyller kraven på demokrati även om även där finns mycket kvar.
Vitryssland deltar inte med parlamentariker under nuvarande förhållanden. I Ukraina har mycket gått i fel riktning och i Azerbadjan ger oljan en härskarfamilj en maktställning liknande Putins. Men samtidigt som man tillåter opposition och fristående politiska rörelser håller man makten mycket bestämt.
Men samtliga dessa länder är länder som kommer att röra sig i någon riktning, mot demokrati och Europa dit de flesta vill, eller med fortsatta maktmonopol och under ryska vingar. Det parlamentariska samarbetet syftar till att inte bara diskutera frågor kring samarbete med EU som uppmuntrar en ekonomisk och politisk utveckling utan också till att skapa ett ramverk för diskussion som också formar demokratiska standards.
Perspektiven finns där. I går deltog jag i firandet av den estniska moderatföreningens 50-årsjubileum. Den har spelat en stor roll i svensk och moderat politik genom att ständigt finnas där med sin påminnelse om förtrycket på andra sidan Östersjön och genom att upprätthålla kontakterna med dem som ville frihet och demokrati. Och som vi vet i dag, tjugo år efter frigörelsen från Sovjetunionen och Ryssland blev demokratin och friheten möjlig. Så är det också för Azerbadjan med flera länder.