När Pierre Moscovici utfrågades i ekonomiska utskottet i Europaparlamentet i dag kunde han inte se några problem i den politik som han fört som finansminister, som ledde till för stora underskott, växande skuldbörda och ekonomisk stagnation. Den politiken ledde till att den regering han var finansminister i fick avgå när man tappade kontrollen över ekonomin, Han talade mycket om vikten av ekonomisk tillväxt och Europa men mindre om att den regering han var finansminister i bröt eller senare lade den anpassning som det övriga Europa genomförde.
Hans uppfattning om hur stabilitetspakten ska tillämpas stärker inte dess trovärdighet samtidigt som vi ser hur de länder som stabiliserade sina finanser och som reformerade i dag får tillväxt och nya jobb. Allra störst och uppenbar är skillnaden gentemot Storbritannien och Frankrike i denna del.
Moscovici har en uppfattning om ekonomiska reformer och stabilitets pakten som skiljer sig från andan och orden i den lagstiftning vi har samtidigt som han viker undan från reformkraven. Frankrike har i dag större underskott än man skulle haft enligt avtal, man har lyckats senarelägga kraven men inte lyckats leva upp till dem.
Det besvärliga för Moscovici är att han inte verkar dragit någon lärdom av konsekvenserna av denna politik – arbetslöshet och stagnation i Frankrike medan andra länder återhämtat sig – och istället försvarar den som en utgångspunkt för sitt framtida ansvar.
Nu blir frågan mer om hur han ska samverka med de personer som utsetts som vice ordförande i kommissionen och överrockar. På egen grund borde inte Moscovici bli godkänd för att ansvara för stabilitetspaktens trovärdighet. Den har han underminerat i praktisk handling och fortsätter att underminera i sina svar i utfrågningen. Problemet är inte hans politiska hemvist utan hans syn på det uppdrag han har. Han måste nu bedömas mot bakgrunden av den miljö han ska arbeta i.