Det fortsatta mördandet i Syrien är en konsekvens av att världen tillåter en mördarregim fortsätta. Ryssland och Kina bär framför andra ansvaret för detta. Och det är som sagt inte svårt att förstå varför de inte vill kritisera eller fördöma en regim som använder ohämmat militärt våld mot civila. Deras egna regimer bygger på denna möjlighet till våldsutövning.
Denna situation, att världen nu beskådar det mördande som har skett och det som kommer att ske, trots ansvaret för att gripa in och skydda människoliv, beror på att FN inte är den dröm om en global organisation för mänskliga fri- och rättigheter och demokrati som många förutsätter att den är. FN är i den delen inte en starkare kraft för civilisation än vad de mäktigaste diktaturerna tillåter. Och världen 2012 är inte mer civiliserad än att en diktatur kan bomba sina medborgare och få fortsatt stöd från några av världens mäktigaste regimer.
De som tror att våldets och ofredens tider är förbi bortser från den del av världen som är bortom vår egen vardag men också från att det finns ett direkt samband mellan den syriska regimens ställning och det stöd den får från huvudstaden i ett Östersjöland. Vi behöver inte gå längre än till Moskva, St Petersburg och Kaliningrad för att finna en företrädare för en regim som ger legitimitet åt det som sker i Syrien.
För min del har dagen präglats av det parlamentariska arbetet på hemmaplan. Morgonen ett möte ett givande möte med det svenska forskarsamhället kring utformningen av EU-s forskningsprogram som bidrar till en stor del av svenska universitets forskning och som lyfter europeisk excellens. För Sverige som är en av de ledande forskningsnationerna är det särskilt viktigt. Min förhoppning är att vi på en gång ska kunna slå vakt om forskningens excellens som kriterium för finansiering, samtidigt som vi kan utvidga forskningsfinansieringen med hjälp av strukturfondernas pengar.
Efter detta ett möte med delar av den svenska finansmarknaden, på ett arrangemang av Finansdepartementets finansmarknadskommitté, som handlade om lagstiftningsarbetet i Europaparlamentet och i ministerrådet.
För min del viktigt att lyfta fram att stabilitet på finansmarknaderna förutsätter inte bara regleringar utan än mer makroekonomisk stabilitet och tillväxt. Huvuddelen av de problem vi i dag lever med har byggts upp genom mycket stora betalningsunderskott i några av ”gamla” ekonomierna medan motsvarande överskott har byggts upp de några av de ”nya” som Kina. Det har i sin tur lett till stora underskott i de offentliga i finanserna som i de länder med försvagad konkurrenskraft och liten tillväxt har skapat kris både när det gäller förtroende och underskott.
Finansmarknadens regleringar måste ta sikte på transparens och bättre tillsyn samt grundläggande regler för stabilitet men de kan aldrig stå emot de obalanser som följer av växande underskott och minskande tillväxt. Finansmarknadens främsta skyddslinje är makroekonomisk stabilitet och tillväxt. Inom ramen för det måste regleringar syfta till att kunna möta uppgångar och nedgångar och även säkerställa att finanssektorn som sådan inte bidrar till att fördjupa kriser.