Sitter just nu [BILD1] på seminarium med Svenska nätverket för ekonomisk Europaforskning med diskussioner kring klimatfrågan och utsläppsrätter. I går talade jag kring reformpaketet A Big Bang for a Better World som jag hoppas kan bli föremål för diskussioner nästa år här i Mölle. Mer om BBBW senare. Klimatfrågan närvarar nu i de flesta politiska frågor och blir lätt till ett alibi för vad någon alltid tidigare har tyckt. Den är mer komplicerad än så, liksom verkligheten i övrigt.
Försvarsberedningen utpekade i full enighet klimatfrågan som den stora säkerhetspolitiska utmaningen men bortsåg i det stora hela från det nya mönster som rysk aktivism i form av energipolitik, politiska påtryckningar och militär upprustning innebär.
Därför är det bra att vi nu börjar få en bredare försvars- och säkerhetspolitisk debatt som i gårdagens inlägg i Svenska Dagbladet av Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson som resonerar kring de hot som svenskt försvar måste kunna möta.. Det bör välkomnas inte minst av dem som eventuellt har andra uppfattningar.
Det är fullkomligt klart att klimatfrågan är en stor utmaning för mänskligheten och för global miljö, den kan också ge upphov till fattigdom och politiska spänningar i olika delar av världen. Men den är lika lite som sub-prime krisen en säkerhetspolitisk utmaning för Sverige. Den innebär inte hot om andra nationers påtryckningar på Sverige eller risk för Sveriges frihet och självständighet. Den förändrar inte maktförhållanden i vår del av världen. Allt som är allvarligt och stort har inte säkerhetspolitisk betydelse för Sverige lika lite som säkerhetspolitikens utmaningar måste vara stora och övergripande som en gång invasionshotet var. Säkerhetspolitik och hot mot nationers självständighet och suveräna beslutsfattande är mer komplicerat än så.
Lika lite är det så att hot av säkerhetspolitiska slag bara kan riktas mot andra länder och i andra delar av världen. Det är en grav missuppfattning. Det faktum att vi har en stabil säkerhetspolitisk situation i vår del av världen säger bara att vi har en stabil situation, inte att den inte kan destabiliseras. Ser vi
Föreställningen att vi inte längre ser ett invasionshot mot Sverige innebär självfallet inte att det inte finns andra hot. Tvärtom, frånvaron av den övergripande konflikt som det kalla kriget var har frigjort fler och nya hot, med lägre trösklar men med mindre omedelbar omfattning. I Georgien ser vi hur Ryssland nu agerar mot georgisk suveränitet genom nålsticks liknande militära operationer, genom soft power av olika slag samt genom politiska hot. Förra våren såg vi i Estland att motsvarande även kan ske i vår del av Europa. Överflygningar över Norge och en framväxande intressekonflikt kring Arktis är ett annat exempel. Rysslands agerande på Balkan och i Serbien i synnerhet är ett annat. Utvecklingen av terrorism i större politiska former av ibland statsliknanden karaktör är ett tredje.
Under hela efterkrigstiden hade vi ett försvar med syfte att det inte skulle användas. Även i dag är det försvarets viktigaste uppgift, att finnas för att inte behöva användas mot de hot som kan riktas mot Sverige. Frånvaron av invasionshotet innebär inte att det definitionsmässigt finns en frånvaro av hot överhuvudtaget. Invasion är nämligen inte det enda som militära förband kan användas till. Det kalla krigets Europa var i den delen snarare ett historiskt undantag än en regel för all framtid.