SV SV
SV
SV SV
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Bryssel den 7.6.2005
KOM(2005) 107 slutlig
HANDLINGSPLAN FÖR STATLIGT STÖD
Mindre men bättre riktat statligt stöd: en plan för reform av det statliga stödet
2005-2009
(Samrådsdokument)
(framlagt av kommissionen)
{SEC(2005) 795 }
SV 2 SV
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning ……………………………………………………………………………………………………………….3
1. En moderniserad politik för statligt stöd inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt
och sysselsättning ………………………………………………………………………………………..3
1.1. Syftet med politiken för statligt stöd: Varför behöver EU en politik för statligt stöd? 3
1.2. Nya utmaningar för EG-politiken för statligt stöd………………………………………………5
1.3. Hur antar vi de nya utmaningarna?………………………………………………………………….5
2. Fokus på de viktigaste prioriteringarna…………………………………………………………….9
2.1. Inriktning på innovation och forskning och utveckling för att stärka
kunskapssamhället ……………………………………………………………………………………….9
2.2. Skapa ett bättre företagsklimat och stimulera företagande …………………………………10
2.3. Investera i humankapital ……………………………………………………………………………..10
2.4. Högkvalitativa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse …………………………………….10
2.5. Bättre prioriteringar genom förenkling och konsolidering …………………………………11
2.6. En fokuserad politik för regionalstöd …………………………………………………………….11
2.7. Främja en hållbar utveckling ur miljösynpunkt………………………………………………..12
2.8. Bygga en modern infrastruktur för transport, energi och informations- och
kommunikationsteknik………………………………………………………………………………..13
3. Modernisera praxis och förfaranden för statligt stöd…………………………………………13
3.1. Bättre styrning ett ansvar som delas med medlemsstaterna……………………………..13
3.2. Mindre byråkrati och en bättre tillämpning och övervakning……………………………..14
3.3. Anpassa förfarandereglerna till Europeiska unionen efter utvidgningen……………….15
3.4. En allmän översyn av återstående dokument …………………………………………………..16
3.5. Fastställa och utvärdera ny praxis för framtiden ………………………………………………17
SV 3 SV
INLEDNING
1. Särskilda utmaningar kräver nu en genomgripande reform av politiken för statligt
stöd. Kommissionen måste tillsammans med medlemsstaterna och berörda parter
intensifiera arbetet för att se till att reglerna för statligt stöd på ett bättre sätt bidrar
till en långsiktigt stabil tillväxt samt ökar konkurrenskraften, den sociala och
regionala sammanhållningen och miljöskyddet.
2. Denna handlingsplan är ett samrådsdokument och innehåller en vägledande plan
för reform av det statliga stödet under perioden 20052009, som kommissionen
kommer att genomföra i nära samarbete med medlemsstaterna och berörda parter.
3. Kommissionen välkomnar alla synpunkter på handlingsplanen före den
15 september 2005. Berörda parter kommer också att medverka i utarbetandet av
alla konkreta förslag.
4. Synpunkter ska skickas till Europeiska kommissionen med referensen State aid
reform till e-postadressen STATEAIDGREFFE@CEC.EU.INT eller med vanlig
postgång till:
GD Konkurrens
Registreringsenheten för statligt stöd
SPA 3, kontor 6/5
B-1049 Bryssel
Belgien
1. EN MODERNISERAD POLITIK FÖR STATLIGT STÖD INOM RAMEN FÖR
LISSABONSTRATEGIN FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING
1.1 Syftet med politiken för statligt stöd: Varför behöver EU en politik för statligt
stöd?
5. Redan från och med undertecknandet av Romfördraget 1957 har en politik för statligt
stöd ingått som en del av konkurrenspolitiken. Europeiska kommissionen har sedan
dess haft i uppgift att se till att det stöd som medlemsstaterna beviljar inte leder till
någon otillbörlig snedvridning av konkurrensen.
6. Konkurrenspolitiken bygger på tanken att en marknadsekonomi ger de bästa
garantierna för att höja levnadsstandarden för medborgarna inom EU, vilket är ett av
de viktigaste målen i EU-fördraget. Väl fungerande marknader är en viktig
förutsättning för att konsumenterna ska kunna förses med de produkter de vill ha till
låga priser. Konkurrens är också viktigt för att öka konkurrenskraften i den
europeiska ekonomin, eftersom den skapar förutsättningar som innebär att effektiva
och innovativa företag belönas på ett riktigt sätt.
7. Kontrollen av det statliga stödet behövs för att upprätthålla lika konkurrensvillkor
för alla företag som är verksamma på EU:s inre marknad, oavsett i vilken
medlemsstat de är etablerade. Detta gäller särskilt sådana statliga stödåtgärder som
ger vissa företag obefogade selektiva fördelar, vilket innebär att marknadskrafterna
inte belönar eller dröjer med att belöna de mest konkurrenskraftiga företagen, vilket i
sin tur minskar EU:s allmänna konkurrenskraft. Detta kan också leda till att
marknadsmakten koncentreras till vissa företag, t.ex. när de företag som inte får
statligt stöd (t.ex. utländska företag) måste inskränka sin verksamhet på marknaden
eller när det statliga stödet används till att bygga upp hinder för tillträde till
SV 4 SV
marknaden. Om konkurrensen på detta sätt snedvrids kan det leda till att kunderna
får finna sig i högre priser, lägre kvalitet på varorna och mindre innovation.
8. Det är också viktigt att inse att statligt stöd inte är gratis. Det är inte heller någon
mirakellösning som omedelbart löser alla problem. Till syvende och sidst måste
skattebetalarna finansiera det statliga stödet, vilket är förbundet med
alternativkostnader. När stöd ges till företag innebär detta att medel tas från andra
politikområden. De statliga resurserna är begränsade och de behövs för många
viktiga ändamål, t.ex. utbildningsväsende, hälso- och sjukvård, nationell säkerhet och
social trygghet. Medlemsstaterna måste därför göra tydliga val och sätta
prioriteringar i verksamheten.
9. Enligt artikel 87 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp
av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med
den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan
medlemsstaterna. I fördraget ges kommissionen i uppgift att bevaka planerade och
befintliga statliga stödåtgärder i medlemsstaterna för att se till att de inte snedvrider
konkurrensen och handeln på den gemensamma marknaden i sådan omfattning att
det står i strid med det gemensamma intresset. Det är kommissionens ansvar att se till
att lika konkurrensvillkor upprätthålls mellan medlemsstaterna, oavsett hur mycket
resurser och hur olika traditioner staterna har när det gäller statliga ingrepp på
marknaden.
10. I fördraget medges uttryckligen undantag från förbudet mot statligt stöd när de
stödprogram som föreslås kan leda till positiva effekter för hela EU. Statligt stöd kan
anses vara förenligt med fördraget om det uppfyller tydligt fastställda mål av
gemensamt intresse och inte snedvrider konkurrensen och handeln på den
gemensamma marknaden i sådan omfattning att det motverkar det gemensamma
intresset. Statliga stödåtgärder kan ibland vara effektiva medel för att uppnå mål av
gemensamt intresse. De kan rätta till marknadsmisslyckanden och därmed få
marknaderna att fungera bättre och öka den europeiska konkurrenskraften.
Oberoende av korrigeringen av marknadsmisslyckandena, kan de också bidra till att
främja social och regional sammanhållning, hållbar utveckling och kulturell
mångfald.
11. Statligt stöd ska dock användas bara när det är ett lämpligt medel för att uppnå
tydligt fastställda mål, när det skapar de rätta incitamenten, är proportionerligt och
snedvrider konkurrensen så litet som möjligt. Bedömningen av huruvida det statliga
stödet är förenligt med fördraget är därför av avgörande betydelse för avvägningen
av stödets negativa effekter på konkurrensen mot de positiva effekterna för det
gemensamma intresset.
12. De allmänna reglerna för statligt stöd gäller i princip inom alla sektorer, men vissa
sektorer har dock mycket specifika regler. På grund av de särskilda förhållanden som
gäller för jordbruk, fiske, kolproduktion och transport gäller särskilda regler. De
principer som anges i handlingsplanen ska tillämpas på alla sektorer, men
handlingsplanen behandlar inte reformen av dessa regler. Målen i Euratomfördraget
och skyldigheterna gentemot Världshandelsorganisationen (WTO) har också
beaktats.
SV 5 SV
1.2. Nya utmaningar för EG-politiken för statligt stöd
13. Politiken för statligt stöd står nu inför nya utmaningar, vilket kräver handling. Såsom
Europeiska rådet tydligt uttryckte det i november 2004 måste nya impulser ges till
den s.k. Lissabonstrategin. Redan i meddelandet till Europeiska rådets vårmöte
2005, Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning Nystart för
Lissabonstrategin, fanns en ny handlingsplan för Lissabonstrategin, där kontrollen av
det statliga stödet har en central plats.
14. Vid Europeiska rådets möte i mars 2005 uppmanades medlemsstaterna att
fortsätta mot en minskning av den allmänna nivån på statsstödet och därvid beakta
eventuella otillräckligheter på marknaderna. Denna ambition måste kompletteras
med en omfördelning av stödet till förmån för vissa övergripande mål, t.ex. forskning
och innovation och bättre utnyttjande av humankapitalet. Reformen av regionalstödet
bör dessutom främja en hög investeringsnivå och göra det möjligt att i enlighet med
Lissabonmålen minska olikheterna.
15. Politiken för statligt stöd säkerställer konkurrensen på den inre marknaden och har en
nära koppling till många mål av gemensamt intresse, t.ex. tjänster av allmänt
ekonomiskt intresse, regional och social sammanhållning, sysselsättning, forskning
och utveckling, miljöskydd samt tillvaratagandet och framhävandet av den kulturella
mångfalden. Denna politik måste i sig själv och genom det stöd den ger andra
politikområden bidra till att EU blir attraktivare för investeringar och arbete, till att
kunskap och innovation byggs upp för tillväxten och till att fler och bättre
arbetstillfällen skapas.
16. Utvidgningen under 2004 var den största hittills. Med anledning av detta ökar
behovet av att anpassa politiken för statligt stöd och att få till stånd en bättre
reglering för en effektiv kontroll i den utvidgade unionen.
17. Eftersom kommissionen under årens lopp efter hand har antagit mer komplexa och
allt fler dokument har detta dessutom utmynnat i ett behov av att strömlinjeforma
politiken för statligt stöd, rikta uppmärksamheten på sådant stöd som leder till de
största snedvridningarna och göra kontrollen av det statliga stödet mer förutsägbar
och användarvänlig, och därigenom så mycket som möjligt minska oklarheterna i
regelverket och de administrativa bördorna både för kommissionen och för
medlemsstaterna. Även medlemsstaternas engagemang för att fullgöra sina
skyldigheter att se till att reglerna för statligt stöd tillämpas måste öka. Slutligen
måste också politiken för statligt stöd göras öppnare och tydligare, så att företag,
akademiker, specialister på konkurrensfrågor, konsumenter och den breda
allmänheten engageras och agerar mot otillåtet stöd, särskilt inför nationella domare.
1.3. Hur antar vi de nya utmaningarna?
18. Om vi ska kunna anta de nya utmaningarna krävs en genomgripande ändring av
innehållet och förfarandena i de nuvarande reglerna för statligt stöd. För att man
effektivt ska kunna bedöma de fördelningseffekter som det statliga stödet leder till
måste man beakta deras faktiska bidrag till de politiska mål man har kommit överens
om. Syftet är att presentera ett genomgripande och enhetligt reformpaket som
grundas på
ett mindre, men bättre riktat statligt stöd,
ett finare ekonomiskt angreppssätt,
SV 6 SV
effektivare förfaranden, bättre tillämpning, högre förutsägbarhet och ökad
öppenhet, samt
ett delat ansvar mellan kommissionen och medlemsstaterna. Kommissionen kan
inte förbättra regler och praxis för statligt stöd utan ett effektivt stöd från
medlemsstaterna och deras fullständiga engagemang för att fullgöra sina
skyldigheter att anmäla allt planerat stöd och tillämpa reglerna på ett riktigt sätt.
19. Ekonomiska och rättsliga granskningar används för att fullgöra kommissionens
skyldigheter enligt fördraget, i vissa fall för att avgöra när en åtgärd utgör statligt
stöd (t.ex. tillämpning av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi
eller bedömning av huruvida vissa åtgärder i sig är motiverade eller med anledning
av det allmänna skattesystemet) och särskilt för att bedöma när statligt stöd kan anses
vara förenligt med fördraget. Vid bedömningen av huruvida en stödåtgärd kan anses
vara förenlig med den gemensamma marknaden avväger kommissionen åtgärdens
positiva effekter (ett mål av gemensamt intresse) mot dess eventuella negativa
bieffekter (snedvriden handel och konkurrens). Det är medlemsstaternas uppgift att
lägga fram tillräckliga bevis i detta avseende innan den planerade åtgärden
genomförs.
20. Kommissionen kommer att fortsätta att utarbeta kriterier för att slutföra sin
bedömning av vilka stödformer som är förenliga med reglerna, särskilt genom en
granskning av specifika branscher. Om stödet ska få positiva effekter beror i regel på
i) hur exakt det bestämda målet av gemensamt intresse (antingen socialt, regionalt,
ekonomiskt eller kulturellt) har fastställts, ii) om statligt stöd är ett lämpligt
instrument för att åtgärda problemet jämfört med andra politiska instrument, och iii)
om stödet skapar de nödvändiga incitamenten och är proportionerligt. Den
snedvridning som stödet leder till beror i regel å andra sidan på i) förfarandet för
urval av stödmottagare och stödvillkoren, ii) marknadens särskilda egenskaper och
typ av stödmottagare, samt iii) stödbelopp och stödform. Omstrukturerings- eller
investeringsstöd till stora företag bör noga bevakas så att det klart och tydligt inriktas
på ett mål av gemensamt intresse, eftersom effekterna av sådana åtgärder på
konkurrensen och handeln i regel kommer att vara betydande.
21. För att på bästa sätt bidra till den återupplivade Lissabonstrategin för tillväxt och
sysselsättning kommer kommissionen i lämpliga fall att förstärka sitt ekonomiska
angreppssätt för granskningen av statligt stöd. Genom ett ekonomiskt
angreppssätt fokuseras och inriktas visst statligt stöd på ett bättre sätt på målen i den
återupplivade Lissabonstrategin.
22. Ökad tillämpning av ett förfinat ekonomiskt angreppssätt är ett sätt att garantera en
riktig och mer öppen bedömning av de snedvridningar av konkurrensen och handeln
som hänger samman med statliga stödåtgärder. Detta angreppssätt kan också bidra
till att reda ut varför marknaden inte själv kan uppnå de önskade målen av
gemensamt intresse och därmed bedöma fördelarna med statliga stödåtgärder för att
uppnå dessa mål.
23. En viktig del av detta är analysen av marknadsmisslyckanden, t.ex. externa
effekter, bristande information eller samordningsproblem, som kan innebära att
marknaderna inte uppnår de önskade målen av gemensamt intresse, särskilt om
det gäller ekonomiska mål. I sådana fall kommer man genom att fastställa de
marknadsmisslyckanden som finns att kunna göra en bättre bedömning av huruvida
statligt stöd skulle kunna vara motiverat och godtagbart, om det är den bästa
SV 7 SV
lösningen och hur det bör genomföras så att de önskade målen uppnås utan att
konkurrensen och handeln snedvrids i sådan omfattning att det motverkar det
gemensamma intresset.
SV 8 SV
Statligt stöd inom ramen för Lissabonstrategin
Konkurrens är av avgörande betydelse för att ekonomin ska vara effektiv så att
möjligheterna till tillväxt inom EU kommer dess medborgare till godo. Med
effektivitet menas här i vilken omfattning välståndet optimeras på en viss marknad
eller i ekonomin som helhet. Ett marknadsmisslyckande är därför en situation där
marknaden inte leder till något resultat som är ekonomiskt effektivt.
Marknadsmisslyckanden har olika orsaker, bland annat följande:
Externa effekter: Externa effekter finns när aktörerna inte tar full hänsyn till hur
deras åtgärder påverkar andra aktörer i samhället. Marknadsaktörerna kanske inte
behöver betala alla samhällskostnader för sina åtgärder (negativa externa
effekter), t.ex. vid förorening genom industriell verksamhet. De kan också vara
oförmögna att dra full nytta av sina åtgärder (positiva externa effekter), t.ex. när
det gäller forskning och innovation.
Kollektiva nyttigheter: Kollektiva nyttigheter är varor som är nyttiga för
samhället, men som normalt inte tillhandahålls av marknaden, eftersom det är
svårt eller omöjligt att hindra någon från att använda dem (och få dem att betala
för dem). Det kan röra sig om nationellt försvar och vissa typer av radio och tv i
allmänhetens tjänst.
Bristande information: Bristande information kan leda till transaktionskostnader,
förmedlingskostnader, moraliska risker eller negativ selektion (som leder till
motsatt resultat än det avsedda), vilket i sin tur medför ineffektiva
marknadsresultat. Ett välkänt exempel på bristande information kan ses på
finansmarknaden, där nystartade företag ofta har problem att hitta lämplig
finansiering.
Samordningsproblem: Ibland fungerar inte heller marknaderna effektivt om det
finns ett samordningsproblem mellan marknadsaktörer. Samordningsproblem kan
t.ex. förekomma i samband med fastställandet av standarder eller när det gäller
transportinfrastruktur eller innovation.
Marknadsmakt: En annan orsak till att marknaden kanske inte leder till ett
effektivt resultat är marknadsmakten, t.ex. i en monopolsituation.
När marknaderna inte är ekonomiskt effektiva kanske medlemsstaterna eller unionen
vill ingripa för att korrigera marknadsmisslyckanden. Några av de ovan nämnda
situationerna kan lösas genom föreskrifter eller andra medel. I vissa fall kan dock
medlemsstaterna överväga statligt stöd. En viktig anledning till att ge statligt stöd är
därför marknadsmisslyckanden.
Det räcker dock inte att det statliga stödet inriktas på ett marknadsmisslyckande.
Innan man beslutar sig för att använda statligt stöd, vilket i regel bara är den näst
bästa lösningen för att åstadkomma en så optimal resursfördelning som möjligt, bör
det undersökas om andra mindre snedvridande åtgärder skulle kunna åtgärda
marknadsmisslyckandet. Statligt stöd ska vara det lämpliga instrumentet och ska vara
så utformat att det effektivt löser marknadsmisslyckandet genom att det skapar en
stimulanseffekt samtidigt som det måste vara proportionerligt. Det får heller inte
snedvrida konkurrensen i sådan omfattning att det motverkar det gemensamma
intresset.
Inom ramen för den återupplivade Lissabonstrategin har Europeiska rådet uppmanat
medlemsstaterna att uppmärksamma marknadsmisslyckanden. Dessutom ska
SV 9 SV
ansträngningar göras för att säkerställa social och ekonomisk sammanhållning och en
hållbar utveckling.
2. FOKUS PÅ DE VIKTIGASTE PRIORITERINGARNA
2.1 Inriktning på innovation och forskning och utveckling för att stärka
kunskapssamhället
24. EU:s framtida ekonomiska utveckling beror på i vilken utsträckning EU kan skapa
innovativa och forskningsbaserade sektorer med högvärdestillväxt som kan
konkurrera med de bästa i världen. Prioriteringen av kunskap och innovation
framhävdes tydligt i meddelandet till Europeiska rådets vårmöte.
25. Kommissionen kommer under 2005 att anta ett meddelande om statligt stöd och
innovation, med en analys av behovet av och möjligheterna till en anpassning av
nuvarande regler i syfte att skapa lämpliga förutsättningar för att främja innovation
inom EU. Detta kommer att komplettera ramprogrammet för konkurrenskraft och
innovation. Innovation hänför sig till den process där kunskap och teknik kopplas
samman med utnyttjandet av de möjligheter som finns på marknaden till att utveckla
nya och bättre varor, tjänster och affärsmetoder jämfört med dem som redan finns på
den gemensamma marknaden, och som också innebär en viss risk. Denna process
kan hämmas genom marknadsmisslyckanden (för det mesta externa effekter,
offentliga nyttigheter och bristande information som leder till ineffektiv spridning,
otillräcklig finansiering och bristande anpassning på arbetsmarknaden). Statligt stöd
kan motiveras när det behövs för att öka incitamenten till nyskapande och när det
inte leder till att privata initiativ trängs ut eller till att en orättvis konkurrenssituation
uppstår.
26. I kommissionens riktlinjer för innovation visades att det redan nu finns vissa
möjligheter att bevilja stöd för att åtgärda brister på marknaden som motverkar
innovation, men att reglerna ändå skulle kunna förbättras. Fler möjligheter kommer
att undersökas när det gäller åtgärder som kan stimulera innovation i det
gemensamma intresset. Särskild uppmärksamhet kommer t.ex. att ägnas de små och
medelstora företagens specifika situation, mellanhändernas roll (t.ex. kluster och
teknikcentrum) och högkvalificerade forskare som arbetar med innovation. De
specifika ändringar som föreslås i meddelandet kommer därefter att göras när de
berörda reglerna har setts över.
27. Mot bakgrund av Lissabon- och Barcelonamålen kommer kommissionen dessutom
att ändra gemenskapsramarna för forskning och utveckling. Även denna översyn
kommer att inriktas på en ökad hänsyn till prioriteringarna inom EU:s politik för
forskning och utveckling, t.ex. genom att man främjar forskningssamarbete över
gränserna, forskningspartnerskap mellan offentliga och privata aktörer, spridning av
forskningsresultat och viktiga forskningsprojekt av allmänt europeiskt intresse.
Genom statligt stöd till forskning och utveckling bör medlemsstaterna kunna vidta
åtgärder mot marknadsmisslyckanden och ge näringslivet de rätta incitamenten till
att öka investeringarna i forskning och utveckling. Kommissionens översyn av dessa
ramar kommer att bygga på en metod som bättre återspeglar en interaktiv
innovationsprocess inom näringslivet, som också kan beakta den fortlöpande
återkopplingen från marknaden.
28. I ramarna bör hänsyn också tas till den ökande betydelsen av partnerskap mellan
offentliga och privata aktörer inom forsknings- och utvecklingsområdet. De bör t.ex.
SV 10 SV
innehålla bestämmelser om forskningssamarbete, som också reglerar frågor om
äganderätt och om tillgång och utnyttjande av de immaterialrättigheter som
uppkommer genom sådana projekt. Under översynen måste det också övervägas om
stöd för spridning av forskningsresultat bör tillåtas. Kommissionen kommer också att
titta på om ramarnas tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta stöd till viss
innovationsverksamhet som inte redan täcks in av de nuvarande riktlinjerna eller
förordningarna, och därigenom utforma ramar för forskning, utveckling och
innovation. Om kommissionen utifrån erfarenheten kan fastställa tydliga och
allmänna kompatibilitetskriterier, kommer man också att undanta vissa stödåtgärder
från anmälningsplikten.
2.2 Skapa ett bättre företagsklimat och stimulera företagande
29. Det behövs snabba åtgärder för att förbättra företagsklimatet, särskilt genom att
minska den totala administrativa bördan, förenkla och förbättra lagstiftningen,
underlätta snabbstart av nya företag och skapa bättre förutsättningar för företagen.
30. För att underlätta snabbstart av nya företag kommer kommissionen att se över
meddelandet om riskkapital. Syftet med översynen kommer att vara att bidra till en
kultur av entreprenörskap och att ytterligare stimulera investeringar i riskkapital,
särskilt till start av nya företag och till nya, innovativa små och medelstora företag,
när det på ett lämpligt sätt kan åtgärda de konstaterade marknadsmisslyckandena.
Kommissionen kommer särskilt att inrikta sig på att göra reglerna ännu mer flexibla
med hänsyn till skilda förutsättningar, särskilt när det gäller graden av statliga
riskkapitalåtgärder till förmån för företag som antas ha brist på eget kapital.
2.3 Investera i humankapital
31. Att uppnå hög sysselsättning, stadig tillväxt och ekonomisk och social
sammanhållning är centrala mål för gemenskapen. Genom den europeiska
sysselsättningsstrategin en hörnsten i den reviderade Lissabonstrategin främjas en
hög sysselsättning och en kompetent, utbildad och anpassbar arbetskraft. Detta
kräver betydande investeringar i humankapital. I detta avseende kan statligt stöd vara
motiverat när det behövs för att ge arbetsgivarna de rätta incitamenten för att anställa
fler arbetstagare, särskilt personer som har svårt att komma in och stanna kvar på
arbetsmarknaden, och för att ge arbetstagarna lämplig utbildning. Att allmänt sett öka
anpassbarheten och kvalifikationerna hos arbetstagare och företag och att förbättra
utbildningsutbudets kvalitet är av stor betydelse för att ge EU ökade möjligheter att
förutse, inleda och anpassa sig till de allt snabbare ekonomiska förändringarna.
32. Förordningarna om gruppundantag för utbildnings- och sysselsättningsstöd upphör
båda att gälla i slutet av 2006. Kommissionen planerar att förenkla och befästa dessa
gruppundantag genom en förordning om ett allmänt gruppundantag enligt
ovannämnda principer.
2.4 Högkvalitativa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
33. Effektiva och högkvalitativa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är en viktig
beståndsdel i den europeiska välfärdsstaten. De är av avgörande betydelse för att
säkerställa den sociala och geografiska sammanhållningen, inklusive när det gäller
allmän och yrkesinriktad utbildning och kultur, och för att medborgarskapet ska
kunna utövas på ett effektivt sätt. De bidrar också till den europeiska ekonomins
konkurrenskraft. Medlemsstaterna har stor handlingsfrihet när det gäller att besluta
om och hur tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ska finansieras. För att
konkurrensen inte ska snedvridas bör dock de kompensationer som beviljas göra det
SV 11 SV
möjligt att utföra uppgifter i allmänhetens intresse utan att det leder till
överkompensation och otillbörlig snedvridning av konkurrensen.
34. I vitboken om tjänster av allmänt intresse angavs att kommissionen skulle anta
rättsakter för att ge mer vägledning om denna princip. För att förtydliga reglerna
kommer kommissionen att anta ett beslut på grundval av artikel 86.3, och riktlinjer
som anger under vilka förutsättningar ersättning för allmänna tjänster som utgör
statligt stöd är förenligt med fördraget. I kommissionens beslut skulle undantag från
anmälningsskyldigheten medges för mindre kompensationer. Särskilda villkor bör
också gälla för sjukhus och allmännyttiga bostadsföretag. Slutligen planerar
kommissionen att anpassa det s.k. insynsdirektivet med hänsyn till utvecklingen av
domstolens och förstainstansrättens rättspraxis.
2.5 Bättre prioriteringar genom förenkling och konsolidering
35. För att garantera bättre styrformer och göra det lättare att bevilja stöd som utan
tvekan är förenligt med fördraget kommer kommissionen att anta en förordning om
ett allmänt gruppundantag för vissa typer av stöd som inte behöver anmälas till
kommissionen. Förordningen kommer att grundas på principen om att politiken för
statligt stöd ska inriktas på sådant stöd som leder till de största snedvridningarna och
att den ska ange tydliga positiva och negativa prioriteringar.
36. Genom rådets förordning (EG) nr 994/98 (bemyndigandeförordningen) har
kommissionen befogenhet att undanta vissa områden och där fastställa allmänna
kompatibilitetskriterier, vilka ska leda till samma tolkning i olika medlemsstater.
Under vissa förutsättningar har kommissionen befogenhet att undanta stöd som gäller
små och medelstora företag, forskning och utveckling, miljö, sysselsättning,
utbildning och regional utveckling. Inom ramen för det allmänna gruppundantaget
planerar kommissionen att förenkla och konsolidera de nuvarande
gruppundantagen (utbildning, små och medelstora företag och sysselsättning) och
införa flera undantag, särskilt när det gäller stöd till små och medelstora företag och
till forskning och utveckling. Stöd som klart kan definieras kan omfattas av
tillämpningsområdet för en förordning om gruppundantag, medan riktlinjer kan vara
ett mer flexibelt instrument för vissa stödformer som inte klart kan definieras på
förhand.
37. Kommissionen kommer också att överväga att ta med vissa typer av stöd, t.ex.
statligt regionalstöd, statligt miljöstöd och undsättningsstöd till små och medelstora
företag, och samtidigt ta itu med problemen med kumulering av olika typer av stöd.
På grundval av en ekonomisk analys och erfarenhet kommer kommissionen också att
överväga att undanta större stödbelopp än de nuvarande. Detta kommer dock att
göras under förutsättning att medlemsstaterna tar ett större ansvar för iakttagandet
av reglerna och kriterierna för gruppundantagen.
38. För att ta hänsyn till den ekonomiska utvecklingen kommer dessutom det
tröskelvärde under vilket medlemsstaterna får bevilja stöd av mindre betydelse utan
några ytterligare särskilda krav att höjas.
2.6 En fokuserad politik för regionalstöd
39. Såsom tydligt angavs i meddelandet till Europeiska rådets vårmöte är kommissionen
helt inställd på att främja en hållbar utveckling samt att modernisera och föra den
europeiska sociala modellen framåt. Detta gäller också politiken för statligt stöd.
SV 12 SV
40. I detta avseende är särskilt sammanhållningen en viktig del av Lissabonstrategin. En
utjämning av skillnaderna mellan olika regioner i EU är en stabilitetsfaktor som
också medför mycket stora tillväxtmöjligheter. Tidigare utvidgningar har visat att det
finns möjligheter till en utveckling som kan komma både rikare och fattigare
regioner till godo. Politiken för statligt stöd kan bidra till sådana positiva resultat,
genom att den förhindrar en bidragstävling som får negativa verkningar mellan olika
regioner och genom att den skapar de rätta incitamenten för tillväxt och
sysselsättning i de minst utvecklade regionerna och på andra platser.
41. Kommissionens politik för regionalstöd behöver uppdateras för att ta hänsyn till
utvecklingen, särskilt utvidgningen, under de sju år som gått sedan de senaste
riktlinjerna antogs 1998. Kommissionen har börjat se över gemenskapsriktlinjerna
för regionalstöd och planerar att inbegripa de sektorsövergripande
rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt. I denna
översyn kommer hänsyn att tas till den tredje sammanhållningsrapporten, där det
föreslås att den framtida sammanhållningspolitiken ska ha följande tre huvudmål: a)
konvergens, b) regional konkurrenskraft och sysselsättning, c) europeiskt regionalt
samarbete. På dessa mål bygger också kommissionens förslag till
strukturfondsförordningar.
42. Eftersom investeringsstöd till stora företag måste utnyttjas sparsamt så att det
fortsätter att vara effektivt och främjar den allmänna konkurrenskraften på lång sikt
genom att det minskar de regionala skillnaderna kan denna typ av stöd i huvudsak
koncentreras till de minst utvecklade regionerna.
43. Regionalstödet ska ses mot bakgrund av de möjligheter att bevilja stöd för allmänna
ändamål som planeras i detta meddelande, särskilt stödåtgärder som är mer direkt
kopplade till genomförandet av Lissabonstrategin. Det kommer att bli nödvändigt att
undersöka huruvida och i vilken utsträckning de regionala tilläggen i de nuvarande
branschövergripande bestämmelserna bör bibehållas.
44. Kommissionen kommer också att undersöka vilka stödnivåer som kan vara
motiverade utanför de minst utvecklade regionerna, hur stora skillnaderna i
stödnivåer ska vara, vilka företag som bör gynnas och för vilka typer av stöd. Allt
detta kommer att ge medlemsstaterna tillräckligt med flexibilitet för att de ska kunna
utforma den nationella politiken för att främja regional konkurrenskraft och
sysselsättning och europeiskt regionalt samarbete och samtidigt uppnå det allmänna
målet med mindre men bättre riktat stöd.
2.7 Främja en hållbar utveckling ur miljösynpunkt
45. Miljöskyddet är i sig själv viktigt. Det kan också medföra konkurrensfördelar för EU,
eftersom det ger möjligheter till innovation, nya marknader och ökad konkurrenskraft
genom ett effektivt resursutnyttjande och investeringar.
46. Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön gäller till 2007.
Under 2005 kommer kommissionen att börja överväga olika sätt och medel att på ett
bättre sätt ta itu med de utmaningar och möjligheter som en hållbar utveckling
innebär, i enlighet med Lissabonstrategin och strategin för en hållbar utveckling,
särskilt med sikte på att garantera en fullständig internalisering av miljökostnaderna.
Kommissionen kommer särskilt att försöka uppmuntra miljöinnovation och
produktivitetsförbättringar genom miljöeffektivitet i enlighet med handlingsplanen
för miljöteknik. Inom ramen för det allmänna gruppundantaget kan också vissa
stödåtgärder komma att undantas från anmälningsskyldigheten.
SV 13 SV
2.8 Bygga en modern infrastruktur för transport, energi och informations- och
kommunikationsteknik
47. I handlingsplanen från Lissabon betonas att en modern infrastruktur för transport,
energi och informations- och kommunikationsteknik som täcker hela EU är en
förutsättning för att man ska kunna dra nytta av en återupplivad Lissabonstrategi. I
handlingsplanen uppmanas därför medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden när
det gäller investeringar i transport- och energinäten. I medlemsstaterna byggs
infrastruktur i allt högre grad genom samarbete mellan aktörer inom den privata och
den offentliga sektorn. Det är därför viktigt att reglerna för statligt stöd är tydliga för
bedömningen av de statliga medel som är involverade i partnerskap mellan privata
och offentliga aktörer. Mer allmänt medverkar offentliga organ i ökad utsträckning
på ett antal marknader till följd av den avreglering som nyligen gjorts av de tidigare
statskontrollerade marknaderna. Detta kan aktualisera juridiska frågor om
tillämpningen av reglerna för statligt stöd. Kommissionen kommer att överväga om
riktlinjer behöver ges för detta.
3. MODERNISERA PRAXIS OCH FÖRFARANDEN FÖR STATLIGT STÖD
3.1 Bättre styrning ett ansvar som delas med medlemsstaterna
48. Det finns för närvarande vissa brister när det gäller praxis och förfaranden i politiken
för statligt stöd, vilket framgår av den långa tid det tar att behandla ärendena. I viss
mån beror denna fördröjning på de många obligatoriska kraven i rådets förordning
nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (t.ex. krav på
språkversioner och offentliggörande). Om inga åtgärder vidtas kommer dessa
tidsramar troligtvis också att öka på grund av utvidgningen. Längre behandlingstid är
något som inte kan accepteras, med tanke på att det kan finnas en avvägning mellan
hur länge förfarandet pågår och att säkerställa en effektiv kontroll och samtidigt
tillvarata utomstående parters rättigheter.
49. Där det är möjligt kommer kommissionen inom ramen för de nuvarande
tillämpningsförordningarna att inom den närmaste tiden förbättra sin interna praxis
och handläggning och även förbättra effektiviteten, tillämpningen och bevakningen.
Eftersom resultatet även kommer att bero på praxis i medlemsstaterna bör även de
göra ansträngningar för att förbättra effektiviteten, öppenheten och tillämpningen när
det gäller politiken för statligt stöd.
50. Efter samråd med medlemsstaterna och efter offentligt samråd om hur förfarandena
skulle kunna förbättras för en bättre kontroll av det statliga stödet kommer
kommissionen att överväga att utfärda riktlinjer för god praxis. Kommissionen
kommer bland annat att försöka få till stånd mer förutsägbara tidsramar, tydliga
mellansteg i förfarandet och ökad öppenhet genom att tillhandahålla mer information
på Internet. Kommissionen kommer också att minska dröjsmålen genom att
uppmuntra anmälningar av god kvalitet och motverka ofullständiga anmälningar med
hjälp av mer systematiska förelägganden, i vilka medlemsstaterna uppmanas att
lämna fullständiga upplysningar inom en bestämd tid.
51. Kommissionen har befogenhet att anta detaljerade regler för statligt stöd, men
tillämpningen av reglerna och förfarandena beror till stor del på medlemsstaterna. I
samband med utvidgningen granskades de statliga stödåtgärderna i de nya
medlemsstaterna av operativt oberoende myndigheter. Detta var en värdefull
erfarenhet som bör beaktas när man överväger ytterligare samarbete mellan
SV 14 SV
kommissionen och alla medlemsstater. I detta sammanhang kommer kommissionen
att undersöka huruvida oberoende myndigheter i medlemsstaterna skulle kunna bidra
till att underlätta kommissionens uppgift när det gäller att se till att reglerna för
statligt stöd tillämpas (upptäcka och provisoriskt återkräva otillåtet statligt stöd,
verkställa beslut om återkrav).
3.2 Mindre byråkrati och en bättre tillämpning och övervakning
52. Riktlinjerna för god praxis tillsammans med det allmänna gruppundantaget och det
höjda taket för stöd av mindre betydelse förväntas minska både den tid det tar innan
kommissionen kan fatta beslut och den administrativa bördan för medlemsstaterna.
Men medlemsstaterna bör arbeta mer aktivt för att se till att villkoren för undantagen
iakttas fullt ut och att nödvändig information bevaras enligt gällande bestämmelser,
så att kommissionen vid tveksamheter eller klagomål kan kontrollera om
stödåtgärderna är förenliga med reglerna.
53. Förutsättningen för en effektiv och trovärdig kontroll av det statliga stödet är att
kommissionens beslut tillämpas korrekt, särskilt när det gäller återkrav av statligt
stöd som är otillåtet eller oförenligt med reglerna. Den senaste erfarenheten har visat
att medlemsstaternas verkställande av beslut om återkrav inte är tillfredsställande,
och dessutom, att villkorliga eller positiva beslut ibland inte verkställs korrekt av
medlemsstaterna. Kommissionen kommer därför att vidta följande åtgärder:
Sträva efter att få till stånd ett mer direkt och effektivt verkställande av beslut om
återkrav som garanterar likabehandling av alla stödmottagare. Kommissionen
kommer för detta ändamål att närmare bevaka medlemsstaternas verkställande av
beslut om återkrav. Återkraven måste ske i enlighet med nationella förfaranden.
Om det konstateras att återkraven inte sker direkt och effektivt kommer
kommissionen att vidta mer aktiva åtgärder när skyldigheterna inte fullgörs, i
enlighet med artikel 88.2 och artiklarna 226 och 228 i fördraget.
Kräva ökad öppenhet när det gäller den allmänna principen om kontroll av det
statliga stödet och överväga att upprätta kontaktpunkter eller ett nätverk för
myndigheter med ansvar för statligt stöd, i syfte att underlätta informationsflödet
och utbytet av god praxis.
Öka informationen och kunskaperna om kontrollen av det statliga stödet på alla
nivåer för att hjälpa de myndigheter som beviljar stödet så att de kan utforma
åtgärder som är förenliga med reglerna i fördraget.
54. Kommissionen kommer att förstärka sin bevakning av hur medlemsstaterna iakttar
villkoren i besluten om statligt stöd och hur de följer bestämmelserna i
förordningarna om gruppundantag. Kommissionen kommer också att uppmuntra
medlemsstaterna att börja utföra jämförelsestudier (benchmarking) för att kontrollera
att det statliga stödet når upp till målet och att det är den bästa typ av statligt ingrepp
för ett bestämt mål. Detta skulle kunna göras i samarbete med medlemsstaternas
högsta revisionsmyndigheter.
55. Kommissionen kommer också att göra informationsinsatser för att uppmuntra
aktörerna att se till att reglerna för statligt stöd respekteras fullt ut. Artikel 88.3 i EGfördraget
har direkt verkan och ger domarna i medlemsstaterna behörighet att
upphäva och provisoriskt återkräva stöd som beviljats i strid med reglerna innan det
har godkänts av kommissionen. Civilrättsliga tvister inför nationella domstolar skulle
därför kunna leda till ökad disciplin när det gäller statligt stöd. Kunskaperna skulle
också kunna höjas hos bolagsrevisorer, nationella myndigheter för marknadstillsyn
SV 15 SV
och nationella revisionsmyndigheter. Kommissionen har i detta syfte inlett en
undersökning av följande två huvudaspekter på säkerställandet av efterlevnaden av
den nationella lagstiftningen om statligt stöd: de nationella domstolarnas roll i
tillvaratagandet av berörda parters rättigheter (särskilt konkurrenter till de
stödmottagare som beviljats otillåtet stöd) och genomdrivandet av negativa beslut på
nationell nivå (särskilt beslut med krav på återbetalning).
56. Ett ytterligare område inom vilket domare på nationell nivå skulle kunna spela en
mer framträdande roll är i kontrollen av huruvida åtgärder som anses omfattas av ett
gruppundantag eller av stöd av mindre betydelse, vilka därför inte har anmälts till
kommissionen, verkligen uppfyller de kriterier som krävs. Kommissionen kommer
vid behov att överväga att se över tillkännagivandet om samarbete mellan nationella
domstolar och kommissionen på området statligt stöd, särskilt med avseende på en
eventuell utvidgning av dess tillämpningsområde till andra organ på nationell nivå.
3.3 Anpassa förfarandereglerna till Europeiska unionen efter utvidgningen
57. Kommissionen kommer att undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att sänka de
administrativa kostnaderna och förbättra förfarandereglerna för att minska
behandlingstiden för ärenden som kommissionen har inlett, för att ge tydliga
incitament så att kravet på anmälan av stödåtgärder iakttas och för att få till stånd en
ökad effektivitet, en förstärkt bevakning och en bättre efterlevnad av reglerna. I detta
sammanhang planerar kommissionen att under 2007 lägga fram ett samrådsdokument
för diskussion med medlemsstaterna, vilket kan utmynna i ett förslag till ändring av
rådets förordning nr 659/1999 (tillämpningsföreskrifter).
58. Följande är exempel på olika möjligheter:
För att spara tid och öka öppenheten skulle kommissionen i ökad utsträckning
kunna använda Internet. Kommissionen skulle också kunna åta sig att slutföra sina
undersökningar snabbare, förutsatt att medlemsstaterna samarbetar på ett bra sätt,
att förfaranden inleds vid tveksamheter och att negativa beslut kan fattas om inte
alla relevanta upplysningar lämnas inom en viss tid. Även de administrativa
förfarandena och språkfrågorna, t.ex. krav på översättning, skulle kunna ses över.
För att se till att stödåtgärder anmäls korrekt skulle man kunna utvidga
tillämpningsområdet när det gäller förelägganden om återkrav till att omfatta
systematiska och provisoriska återkrav för stöd som inte har anmälts. För åtgärder
som inte anmäls skulle man även kunna införa någon form av mekanism som
avskräcker medlemsstaterna. Exempelvis skulle periodiska granskningar av
medlemsstaternas tidigare anmälningar kunna införas. Om det konstateras att en
medlemsstat inte har anmält sitt statliga stöd korrekt skulle kommissionen kunna
vidta åtgärder mot överträdelsen enligt artiklarna 226 och 228 i fördraget i syfte
att utverka påföljder.
För att uppnå ökad effektivitet skulle diskussionen och utformningen av
lämpliga åtgärder kunna formaliseras mer i detalj. Kommissionen skulle också
kunna utöka samrådet med marknadsaktörerna och förbättra insamlingen av
relevanta upplysningar från olika sektorer genom nya instrument som ger
utvidgade undersökningsbefogenheter. Man skulle också kunna införa ett skriftligt
förfarande för Rådgivande kommittén för statligt stöd.
59. Utöver detta kommer kommissionen att utreda behovet av att utvidga
tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 994/98
(bemyndigandeförordningen), som ger kommissionen befogenhet att bevilja
SV 16 SV
gruppundantag för ytterligare åtgärder, t.ex. stöd till kultur och till bevarande av
kulturarvet. I detta sammanhang planerar kommissionen att klargöra
gruppundantagens och riktlinjernas funktion och tillämpning. Kommissionen
kommer då att överväga möjligheten att ge gruppundantagen inte bara en sådan
positiv verkan som de för närvarande har, utan i vissa fall även en negativ verkan.
Detta skulle innebära att vissa kriterier för undantag från anmälan också skulle vara
kriterier för stödets förenlighet med reglerna, vilket skulle göra det möjligt för de
nationella domstolarna att tillämpa gruppundantagen direkt, inte bara genom att
förklara att stödet är förenligt med reglerna, utan också att visst stöd är oförenligt
med reglerna.
3.4 En allmän översyn av återstående dokument
60. Kommissionen har övervägt behovet av att se över alla kommissionsdokument som
rör beviljande av statligt stöd. I den sista reformetappen kommer kommissionen att
vid behov försöka se över återstående dokument, så att samma principer tillämpas
enhetligt och överallt i alla instrument för statligt stöd.
61. I enlighet med detta kommer kommissionen att se över meddelandet om kortfristig
exportkreditförsäkring och metoden för beräkning av referens- och återkravsränta.
Innan de nya riktlinjerna för undsättnings- och omstruktureringsstöd som
offentliggjordes 2004 löper ut 2009 kommer kommissionen att börja undersöka om
några av de nuvarande bestämmelserna i riktlinjerna behöver ändras. Kommissionen
kommer särskilt att beakta ändringarna i politiken för regionalstöd, förhållandet till
olika nationella insolvensförfaranden samt reglerna för social trygghet för
arbetstagare i företag under omstrukturering.
62. Medier, audiovisuella tjänster, formgivningsbranschen och kultursektorn som helhet
har en stor potential när det gäller innovation, konkurrenskraft, tillväxt och nya
arbetstillfällen. De är också viktiga för att bevara och främja EU:s rika kulturella och
språkliga mångfald. När kommissionen undersöker frågor om statligt stöd inom
dessa sektorer tar den full hänsyn till de relevanta bestämmelserna i fördraget
(särskilt artikel 151.4 och artikel 87.3 d) och till det protokoll om systemet för radio
och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna som fogats till Amsterdamfördraget,
och undersöker samtidigt de specifika allmänna intressen som hänger samman med
sådan verksamhet. På detta område kommer kommissionen att se över sitt
meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och TV i
allmänhetens tjänst. Särskilt genom utvecklingen av den nya digitala tekniken och
Internettjänsterna har nya frågor dykt upp om tillämpningsområdet för radio och tv i
allmänhetens tjänst. Kommissionen kommer också att se över meddelandet om vissa
rättsliga aspekter på biofilm och annan audiovisuell produktion (filmmeddelandet).
Utifrån erfarenheterna på detta område kan kommissionen dessutom komma att
uppmana rådet att utvidga tillämpningsområdet för bemyndigandeförordningen så att
även biografsektorn kan omfattas av ett gruppundantag.
63. Kommissionen kommer dessutom att mer allmänt överväga de olika sätt på vilka
statligt stöd ges till företag. Vissa stödåtgärder är mer öppna än andra, medan andra
inriktas mer direkt på exakta mål. Detta föranleder frågor om olika stödformers
effektivitet och snedvridande effekter. Kommissionen kommer därför att publicera
ett samrådsdokument om stödaspekten i olika stödformer för att få in synpunkter från
medlemsstaterna och företagen. Detta samråd skulle kunna visa om kommissionen
alltid bör inta en striktare hållning gentemot vissa former av stöd i förhållande till
andra stödformer.
SV 17 SV
64. För att komplettera de allmänna övervägandena kommer kommissionen att se över
sitt tillkännagivande om statligt stöd i form av garantier för att beakta sin erfarenhet
och bedöma om de nuvarande reglerna och kriterierna bör ändras. I samband med
detta kommer kommissionen att överväga en översyn av sitt meddelande om
tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt
beskattning av företag, som offentliggjordes 1998, särskilt för att undersöka om det
bör utvidgas till att även omfatta indirekt beskattning.
65. Slutligen kommer kommissionen att besluta om huruvida det fortfarande behövs
rambestämmelser för statligt stöd till varvsindustrin eller om denna sektor ska
regleras enbart genom allmänna regler.
66. Efter den överenskommelse om en ny rådsförordning om landsbygdsutveckling som
förväntas i juni 2005 kommer kommissionen att se över de nuvarande särskilda
bestämmelserna för statligt stöd inom jordbrukssektorn. Förslag kommer att läggas
fram i tid så att förordningen formellt kan antas under 2006 och börja tillämpas från
och med den 1 januari 2007.
3.5 Fastställa och utvärdera ny praxis för framtiden
67. Efter att ha slutfört den allmänna översynen av det statliga stödet kommer
kommissionen att göra en utvärdering i syfte att se till att de nya reglerna och
metoderna för politiken för statligt stöd fungerar och kommer EU-medborgarna till
godo. Nya åtgärder kommer vid behov att föreslås.
68. I diagram 1 ges en översikt över planen för 20052009 med en vägledande indelning
i tre steg.
Diagram 1: Plan för 20052009 (vägledande)
Ändringar 2005/2006 2007/2008 2009
Åtgärd Plan för reform av det statliga
stödet 20052009
Riktlinjer för regionalstöd
Allmänt gruppundantag (små
och medelstora företag,
sysselsättning, utbildning,
forskning och utveckling, stöd
av mindre betydelse,
regionalstöd, miljö)
Meddelande om räntor
Riktlinjer för forskning,
utveckling och innovation
Meddelande om kortfristig
kreditförsäkring
Meddelande om riskkapital
Beslut och riktlinjer om tjänster
av allmänt ekonomiskt intresse
och direktiv om öppenhet och
insyn
Riktlinjer för miljön
Rambestämmelser för statligt
Utvärdering/ändring av
riktlinjerna för undsättnings- och
omstruktureringsstöd
Tillkännagivande om statligt stöd
i form av garantier
Meddelande om direkt
företagsbeskattning
Meddelande om statligt stöd till
radio och tv i allmänhetens tjänst
Eventuella ytterligare
gruppundantag
Utvärdering
av reformen
och översyn
av
nuvarande
regler för
statligt stöd
SV 18 SV
stöd till varvsindustrin
Samrådsdokument Meddelande om innovation Samrådsdokument om eventuell
ändring av rådets förordning (EG)
nr 659/99.
Samrådsdokument om olika typer
av statligt stöd
Förfarande Interna riktlinjer för god praxis
Informationsinsatser om
statligt stöd. Ökad bevakning
av beslut och återkrav
Eventuellt förslag till ändring
av rådets förordning (EG)
nr 994/98
(bemyndigandeförordningen)
Eventuellt förslag till ändring av
rådets förordning (EG) nr 659/99
(tillämpningsföreskrifter)
Tillkännagivande om samarbete
mellan nationella domstolar och
kommissionen på området statligt
stöd
69. I diagram 2 ges en översikt över de viktigaste ändringar som förväntas i reglerna för
statligt stöd.
Diagram 2: DE VIKTIGASTE ÄNDRINGAR SOM FÖRVÄNTAS AV REGLERNA
FÖR STATLIGT STÖD
Nuläge Framtid
Undsättnings- och
omstruktureringsstöd
Stora investeringar
Riskkapital
Miljö
Regionalstöd
Forskning och utveckling
Riktlinjer,
rambestämmelser osv.
Tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse
Undsättnings- och
omstruktureringsstöd
Riskkapital
Miljö
Regionalstöd
Forskning och utveckling
Riktlinjer, rambestämmelser osv.
Tjänster av allmänt
ekonomiskt intresse
Sysselsättning
Utbildning
Små och medelstora
företag
Gruppundantag
Stöd av mindre betydelse
Tjänster av allmänt
ekonomiskt intresse
Allmänt gruppundantag:
Små och medelstora
företag (inklusive
riskkapital och stöd till
innovation), utbildning,
sysselsättning, forskning
och utveckling, miljö och
regionalstöd
Gruppundantag
Stöd av mindre betydelse
* * *
