Europas förmåga att häva sig ur den ekonomiska krisen beror på vilken politik som de kommande åren kommer att prägla den Europeiska Unionen, både i medlemsstaterna och på europeisk nivå. Om 100 dagar väljer vi i Europaparlamentsvalet mellan tillväxt och förnyelse eller bidrag och regleringar.
Det är för mig självklart att vägen till en ledande kunskapsekonomi går genom vår förmåga att utveckla forskning och företagande.
Jag vill som ett mål för den framtida europeiska politiken sätta att vi ska bli en kontinent som är bäst för småföretagande och som är ett självklart centrum för morgondagens globala ledare. Här ska morgondagens Apple, Google, Yahoo växa fram, eller för den delen morgondagens ABB, Ericsson och Scania.
Det finns tre viktiga vägar för att uppnå detta. I samtliga fall handlar det om en politisk konflikt och ett vägval vi måste göra.
För det första måste den inre marknaden präglas av mindre krångel och byråkrati som hindrar konkurrens och förnyelse.
Den fria rörligheten inom EU har drivit fram en snabb utveckling men motarbetas ständigt av dem som hellre vill ha en reglering till. Varje gång vi i parlamentet röstar om bättre regleringar, en öppnare inre marknad eller om vi verkligen ska detaljstyra medlemsländerna vad gäller energieffektivisering, byggande eller energiförsörjning röstar socialdemokraterna för hinder, krångel och för att Bryssel i detalj ska bestämma hur saker ska göras i Västerås och Bergslagen.
De drar sig inte för att låta Europaparlamentet köra över Sveriges riksdag och bidrar därmed till det krångel som många vill förknippa med EU men som i själva verket har en politisk bakgrund, på samma sätt som i Sveriges riksdag eller i Västerås kommunfullmäktige. Vi ska ha öppenhet och färre regler istället för slutenhet med fler regler.
För det andra måste Europa vara en ekonomi som präglas av frihandel. Företag som har sin bas i Europa ska fritt kunna använda EU som sitt centrum för import och export när man utvecklar och tillverkar produkter. I en tid då världshandeln är mycket större än europeisk export och import blir det avgörande för europeisk industri att ha tillgång till öppna marknader både hemma och i omvärlden. Socialdemokraterna röstar återkommande för restriktioner i handeln med andra delar av världen. Det skyddar inte utan drabbar europeisk industri och därmed jobben.
För det tredje måste vi ha en modern och framsynt energipolitik. Därför ska målet om minskade koldioxidutsläpp vara det mål som binder medlemsländerna, inte flera olika. Då kan varje medlemsland göra sina prioriteringar för hur man ska uppnå minskningen av utsläppen om minst 40 procent.
För Sveriges del ställer det krav på både energieffektivisering och förnyelsebara bränslen men vi bestämmer bäst själva hur vi uppnår den rätta mixen av åtgärder. Med bindande mål också om ökningen av andelen förnybar energi är risken för oss att det tvingar fram en utfasning av kärnkraften, eftersom vi redan har så hög andel förnybart genom vattenkraften, till förmån för dyrare energiformer och en utslagning av basindustrin. Då flyttar den till delar av världen där koldioxidmålen ligger långt under våra. Det drabbar jobben och miljön.
Om 100 dagar väljer vi politik för det svenska samhället, om vi ska utveckla energipolitiken, om vi ska låta svensk energiintensiv industri växa, om kärnkraften ska få spela roll i vår energiproduktion, om den inre marknaden ska präglas av krångel eller avreglering som gör våra ekonomier till en marknad och om vi ska vara ledande i frihandel.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker och moderaternas förstanamn till årets Europaval