Den varma sommaren har lett till en debatt om de långsiktiga klimatförändringarna vi står inför. Oavsett hur man tolkar just denna sommarens exceptionella väder jämfört med tidigare sommrar har vi en vetenskapligt konstaterad långsiktig klimateffekt som var lika allvarlig för ett år sedan och för tjugo år sedan som nu. Sverige har också varit ett land som har minskat sina utsläpp och bidragit starkt till att EU blivit en ledande aktör i den globala klimatpolitiken. Men Miljöpartiet är i den delen ett misslyckande och inte en pådrivande kraft.
Med den rödgröna regeringen har utsläppen ökat. Det visar en sak, och det är att Miljöpartiets och socialdemokraternas löften i frågan är ord utan tanke och förslag utan mening. För att tala med Shakespeare: ”upp stiga orden, tanken stilla står, ord utan tanke himlen aldrig når.” Det är skillnad på många och varma ord, överbud efter överbud och handling som leder till förändring.
Klimatfrågan har haft en prioritet i svensk politik sedan 1980-talet. Då drev vi moderater igenom ett tak för koldioxidutsläppen. Det ledde bland annat till att socialdemokraternas stora planerade kraftverksanläggningar i Stenungssund och i Nynäshamn stoppades, liksom vi därmed kunde få ett nej till att Sverige skulle inkluderas i ett naturgasnät mellan Norge och Sovjetunionen. Det i sin tur lade grunden för den snabba utvecklingen av biobränslen i Sverige. Med naturgas utbyggd finns ingen kommersiell möjlighet för biobränslen med höga rörliga kostnader jämfört med naturgas med mycket stora infrastrukturkostnader men låga rörliga kostnader.
Detta är skälet till varför Sverige blivit ett ledande land när det gäller att minska koldioxidutsläpp. Det ska dessutom ses mot att vi har en bland andra länder unikt energiintensiv exportindustri, vilket innebär att vi exporterar till andra länder produkter som annars gett mycket större spår av koldioxidutsläpp. Vi har därmed också kommit att bli ett ledande land gentemot andra länder, både vad gäller kraven och målen men också vad gäller att vi kan visa på att förändringar kan genomföras utan brist på energi, med mindre utsläpp och hög tillväxt.
Den enkla lärdomen av detta är att det är de långsiktiga och breda förändringarna som ger resultat till skillnad från enskilda symbolpolitiska utspel. Flygskatten som syftar till att göra det dyrare för vanliga människor att resa påverkar inte försåvitt flyglinjer läggs ner med de konsekvenser det får för regioner, jobb och tillväxt och därmed sämre förutsättningar att öta klimateffekten. Miljardstimulanser till elcyklar och elutombordare har i bästa fall marginella effekter. Däremot; den rödgröna regeringens utfasning av kärnkraftverk som innebär ett ökat behov av svensk fossil energi samt att svensk el inte kan ersätta fosillproducerad elkraft på den europeiska marknaden är stora steg bakåt med omfattande utsläpp som följd.
Det är inte genom regleringar som hindrar utveckling vi hanterar klimatfrågan utan genom politik som stimulerar utveckling, investeringar och handel som gör att fler länder kan förändra och utvecklas.