Efter sju års förhandlingar var det för ett par veckor sedan nära att handelsavtalet med Kanada, Ceta, föll på grund av att det regionala parlamentet i Vallonien röstade emot avtalet. Till slut, efter mycket förhandlande, och efter många förhoppningar från Europas frihandelsvänner, kunde till slut Belgien skriva under avtalet. Ett viktigt avtal mellan Europa och Kanada för ökad handel och ökat välstånd höll på att gå i stöpet på grund av att en socialistisk majoritet i en region föll för protektionismens locktoner, påhejade av de krafter som föredrar murar och gränser.
Det sorgliga är att den svenska regeringen som stött frihandelsavtalet med Kanada varit så passiv och tyst i den europeiska debatten. Det beror på att den vilar på en bas som där miljöpartister och vänsterpartister ingår. I Europaparlamentet är alla miljöpartister emot, i riksdagen röster en fjärdedel av dem emot medan resten accepterar regeringspolitiken. Vänsterpartiet hurrade av glädje när avtalet var på väg att falla. En regering som vilar på en sådan grund har svårt att vara en drivande kraft för att hålla ihop Europa för fri handel och växande välstånd.
Om handelsavtalet fallit skulle det underminerat den europeiska handelspolitiken. Fri handel skulle ta ett steg tillbaka till förmån för dem som vill bygga gränser. De må heta Trump, Putin eller Le Pen, men de har tillsammans med alltför många socialister och Europas miljöpartister det gemensamt att de hellre ser murar, hinder och tullar än öppenhet, investeringar och handel över gränser.
De hävdar att handel innebär förlorade jobb och förlorat välstånd. Så är det inte vare sig i verkligheten eller i teorin. Det är tvärtom där fri handel och öppna gränser gett ekonomisk dynamik som vi sett framväxten av välstånd, social trygghet och nya jobb.
Sveriges, Frankrikes och Valloniens välstånd bygger på fri och global handel. Ett Sverige som inte kan exportera bilar, kylskåp, tjänster, försäkringar, nätverk och stål vore ett fattigt land utan jobb, sysselsättning och välstånd. Innan Sverige blev ett exportinriktat industriland fanns den fattigdomen. Det var ett land utan social trygghet eller stabilitet och så var det även för andra länder.
Världen över ser vi att det är där fri handel har vunnit insteg som välfärd och välstånd har kunnat växa, liksom kultur och civilisation. Världens fattigdom ser vi i dag där man är avskild från globaliseringen och den fria handeln.
I teorin är det väldigt enkelt. För att Sverige ska kunna exportera måste någon annan kunna importera. Och för att det landet ska kunna importera måste det också kunna exportera. Och för att det ska kunna ske måste något annat land importera detta. Så enkelt är det. När vi slutar importera slutar vi att exportera.
Som ett litet exportberoende land i norra Europa är handel inte bara viktigt utan livsnödvändigt. Det gäller större som mindre orter. Det gäller de nära 19 000 företagen som är etablerade i Jönköpings län. Trots detta har de svenska miljöpartisterna från början till slut motarbetat handelsavtalet med Kanada. De har gjort det i Europaparlamentet, men också genom ett tyst motstånd och ett parti som var splittrat när EU-nämnden skulle godkänna avtalet. Dessutom har nu fyra miljöpartister lagt en motion till Sveriges riksdag om att skjuta upp och potentiellt helt döda avtalet
Sverige måste utgöra en stark och tydlig röst för handel och utbyte mellan länder. En regering som bygger på några av de främsta frihandelsmotståndarna riskerar att hamna i tystnad när förutsättningarna för vårt framtida välstånd avgörs. Export förutsätter import. Import förutsätter export. Så lyder välståndets enkla förutsättningar. Det är därför fri handel skapar välstånd.
Gunnar Hökmark, delegationsledare för Moderaterna i Europaparlamentet