Hoppa till innehåll

Mer Estland och mindre Grekland, Lars! – artikel i DI

Lars Wohlin menar i en replik till mig att euron är skälet till Greklands problem. Jag håller inte med. De problem som Grekland har är heller inte typiskt förEstland Tallinneurozonen eller de länder som deltar i valutasamarbetet. Grekland har under en lång tid överkonsumerat och finansierat för höga utgifter med lån. Motsvarande drabbade Sverige, utanför euron, under 1980-talet och utlyste den kris då regeringen Carlsson den 15 februari 1990 avgick med Feldt som finansminister och återuppstod med Allan Karlsson som ersättare.

Lars Wohlin bortser från att varje land styr över sin ekonomiska politik oavsett valuta. Valutan är vare sig lösningen på problemet eller skälet till det. Det är den ekonomiska politiken som bär ansvaret. Och han behöver inte gå längre än till Sverige för 20 år sedan för att finna att det inte är euron som förklarar ekonomiska kriser. Vårt medlemskap i EU och valutaunionens regelverk har snarare gett oss en stabilitet som vi inte hade då.

Min artikel handlade om Estlands möjligheter till ett snart inträde. Det som hålls emot Estland är inte att de långsiktiga tillväxtmöjligheterna är för små utan att de bedöms för stora, vilket jag skrev var ett felaktigt argument. Wohlin hävdar däremot att landet inte har tillväxtkraft för att bära euron.

Just den bedömningen är han tämligen ensam om, även om han har helt rätt att landet drabbats hårt av krisen. Men fallet i BNP och sysselsättning ska ses mot att landet i snart 10 års tid har haft en årlig tillväxt på 10 %.

Hade då Estland och Grekland klarat sig bättre utan knytning till euron eller medlemsskapet? Det menar Wohlin eftersom valutan då kunde ha devalverats. Men om såväl Grekland som Estland, liksom Lettland och en lång rad andra länder hade löst sina problem med sänkta valutakurser hade ingen löst sina problem eftersom vi då hade fått en konkurrens genom devalveringar. Det hade snarare utlöst protektionism som vi i denna kris har kunnat undvika och än mer okontrollerade underskott, mot det grekiska hållet.

Grekland, liksom andra skuldtyngda länder, får nu ett unikt stöd som annars hade varit svårt att mobilisera trots att en grekisk betalningsinställelse skulle drabba hela Europa oavsett valuta. Estland har offentliga finanser i balans till skillnad från Storbritannien som genom sin storlek har ett budgetunderskott som kommer att plåga hela den europeiska ekonomin.

Det är svårt att se att det är euron som är problemet, däremot dåligt uppfyllda regler. Grekland borde inte ha tagits in. Det håller jag med Wohlin om och har heller aldrig hävdat att just de borde in. Därmed hävdar jag att Estlands inträde kan bidra till eurozonens tillväxtkraft, litet som landet är, och stärka andra länder som vill hålla i finanserna. Mer Estland och mindre Grekland, Lars!

Gunnar Hökmark