[BILD1]Under den tid som vi i Sverige kallar Mellan Hägg och Syrén var också tiden för Europeiska rådets möta på våren den 16 och 17 juni.
Europeiska rådets möte i Bryssel var i grunden en besvikelse eftersom det så tydligt visar att de europeiska ledarna mer är fångade av sina egna problem än av Europas möjligheter. Debatten om det konstitutionella fördraget är på det viset belysande, som framgår i slutresolutionen ska man fortsätta reflektera, men man säger inte om vad.
En bra utgångspunkt hade varit att lyfta fram de framgångar unionen har haft under de senaste 10 åren en inre marknad som gjort ekonomin mer effektiv gett konsumenterna bättre villkor, en utvidgningsprocess som har lagt utvecklingen rätt i de nya medlemsländerna, en större kraft att hävda fredens intressen i konflikter utanför unionens område och utvidgningen till nya länder. De europeiska ledarna har istället för att lyfta fram detta försökt skyla över sina egna misslyckanden med att skylla på EU som om förändringarna vore negativa. Men de förändringar som sker just nu i det europeiska samhället talar snarare för nya steg än att se på de gamla som problem.
Problemen ligger inte i utvidgningen utan i bristen på reformer. Och det är en fråga som belastar de europeiska ledarna i sin nationella egenskap. Därför projicerar de gärna sin oro och sina misslyckanden på Europasamarbetet och den fria rörligheten än att stå upp för de framgångar detta har inneburit i verkligheten. Det är en dålig metod att få fram ett nytt fördrag som ska göra Europa lättare att styra eller i alla fall bättre styrt.
[BILD2]Det är en fördel för Europa att ha Turkiet som medlem, det är en fördel för europeisk stabilitet att människorna i Ukraina kan ha ett medlemskap i tankarna, utan att bli avvisade.
Det är framgångarnas krav på ny krav på ansvar som de europeiska ledarna försöker fly för att istället tala om det konstitutionella fördraget som en lösning på alla de nationella problem Europa står inför. Det är inte sant och det är inte stor statsmannaskap. Där ligger också problemet med det konstitutionella fördraget. Och där ligger möjligheten. En generation politiska ledare som talar om vad samarbetet har uppnått och på samma sätt kan uppnå kommer att kunna skapa en övergripande övertygelse som gör det möjligt att få både stöd för ett nytt fördrag och för de förändringar Europa behöver.