Hade Sverige och Europa haft det bättre utan samarbete?
Hade Sverige och Europa varit en bättre del av världen utan fri och öppen handel mellan länderna? Hade vi levt i en tryggare del av världen om varje land hade gått sin egen väg och bakom sina gränser odlat nationella egenintressen i konflikt med andra länder?
Frågan är väl värd att ställas eftersom de starka krafterna bakom Nej-rörelsen vill inte bara vill säga nej till euron utan också till EU. De har konsekvent sagt nej till de förändringar som har gjort det möjligt att öppna gränser och förena Europa.
Vänsterpartiet hyllade för bara något decennium sedan de Östeuropeiska diktaturregimerna som befriade socialistiska samhällen och som folkdemokratier. När jag och andra ställde krav på nationell självständighet för de baltiska länderna och frihet och demokrati i Central- och Östeuropa sa man nej till dessa krav eftersom det ansågs imperialistiskt att ha en uppfattning om hur dessa länder skulle styras.
Vänsterpartiet sa nej till att Sverige skulle vara med i Nordiska rådet. Man sa nej till svenskt medlemskap i Europarådet liksom man sa nej till att vi skulle skriva under Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter. Man sa nej till att vi skulle bli medlemmar i OECD. Självfallet sa man nej till det europeiska frihandelssamarbetet inom EFTA. När EU och EFTA bildade den Europeiska samarbetssfären EES sa man nej. När Sverige skulle gå med i EU sa man nej. När bron mellan Sverige och Danmark skulle byggas sa man nej. Och i dag, samma år som redan sju länder från Central- och Östeuropa röstat ja till euron och EU säger man nej. Och under sin tid i Sveriges riksdag har miljöpartiet förenat sig med vänstern mot bron, mot EES, mot EU och mot euron.
Hade vänsterpartiet och miljöpartiet fått som de velat hade det inte funnits något europeiskt samarbete av det slag som i dag håller samman Europa, som underlättat för de nya demokratierna att utvecklas till moderna samhällen och som gett dem tillgång till nya marknader och medlemskap i EU. EU-samarbetet har skördat många tydliga framgångar. En är att det idag är otänkbart med krig mellan Frankrike och Tyskland.
För vänsterpartiet och miljöpartiet är det däremot EU-samarbetet som borde vara det otänkbara. De vill helst att det inte skall finnas något EU för de nya demokratierna att bli medlemmar i. Är det någon bortsett från dem själva som menar att Europa i dag hade haft bättre förutsättningar för fred och välfärd utan EU? Anser de själva att det hade varit bättre för länder som Estland, Lettland och Litauen om det inte funnits något EU?
Frågorna måste ställas för det handlar om allvar och om Sveriges roll i det nya Europa som kommer att formas under det kommande decenniet. Under de senaste decennierna har dessa partier bromsat och motarbetat återföreningen av Europa.
Vänsterpartiet till och med försvarade delningen av Europa, muren, förtrycket, ockupationen av de baltiska länderna . Vänsterpartiet uttalade sig emot Tysklands enande och omvandlingen av de tidigare planekonomierna i Central- och Östeuropa till marknadsekonomier med fri handel.
Och nu arbetar vänsterpartiet tillsammans med miljöpartiet för att de gränser som skilda valutor leder till skall bevaras, att ett nej till euron skall bana väg för att Sverige skall lämna EU och att Europasamarbetet skall upplösas. Är det någon som tror att det blir ett bättre Europa, bättre för de nya demokratierna och för Sverige som grannland till de baltiska länderna?
För min del är jag övertygad om att den ökade handel som euron kommer att leda till, och som även nej-sidan erkänner euron kommer att leda till, kommer att binda människorna kring Östersjön närmare varandra. Det ger ökad tillväxt och ökad välfärd. Det har även det nej-sidan motvilligt tvingats erkänna. Men förutom den ökade tillväxten och handeln skapar euron nya mönster och relationer inom handel, ekonomi och näringsliv.
Häromdagen konstaterade en finländsk chef för en massaindustri att man numera köper maskiner från Tyskland eftersom det är enklare när man har samma valuta, och inte från Sverige som man alltid gjort tidigare. Så utvecklas nya affärskontakter och relationer om Sverige står vid sidan av.
För en stad som Visby och för en ö som Gotland är det uppenbart att ökad handel leder till ökat välstånd och välfärd. Så ser Visbys och Gotlands historia ut. Det var handeln över Östersjön som en gång la grunden för Visbys utveckling och den välfärd som en gång gjorde Gotland till Östersjöns rikaste ö. Det var genom att handeln och sjöfarten utvecklades mellan Östersjöns alla länder och genom att Gotland låg mitt i det ekonomiska kraftfältet.
Nu kommer euron lägga grund för en ny tids utveckling som kommer att ge förutsättningarna för välfärd och utveckling under lång tid framöver. De nya medlemsländerna i EU ger Sverige en möjlighet att befinna sig mitt i detta nya kraftfält av ökad handel. Kostnaderna för att stå utanför kommer att vara stora mätt i pengar. Men de kommer att vara minst lika stora i form av utvecklingsmöjligheter för de delar av Sverige som skulle vinna mest av att vara en del av detta nya mönster.
För Gotland och Visby är en ökad handel kring Östersjön en del av framtiden. Minskat samarbete och mindre handel ger färre möjligheter. Ökad handel och tillväxt ger mer välfärd och större möjligheter. När jag i dag besöker Visby är det just dessa frågor jag vill lyfta fram. Och jag tänker begära besked från nej-sägarna hur ytterligare ett nej i den ständiga kampen mot öppna gränser skulle gynna Sverige och Europa.
Gunnar Hökmark
Riksdagsledamot och ordförande i riksdagens konstitutionsutskott