Under tisdagen en gryende förhoppning om att den grekiska krisen ska kunna hanteras i så måtto att den inte drabbar andra länder. I den situationen tänker den socialistiska gruppen i Europaparlamentet rösta emot den nya stabilitetspakten. Tillsammans med kommunister, gröna och EU-skeptiker tänker de rösta emot förslaget om stramare regler trots att det finns en bred samsyn om att det är uppmjukningen av regelsystemet som fördjupade krisen. När det grekiska parlamentet röstar för en budgetpolitik som ska ge trovärdighet och resultat är Marita Ulvskog med flera emot det nya regelverket.
Det är en unik ansvarslöshet. Det är bara genom att media inte bevakar denna del av svensk politik som en ansvarslöshet som denna kan överleva. Skulle det bli ett nej får det omedelbara konsekvenser för jobb och tillväxt i Sverige. Deras ansvarslöshet underlättas också av att förhoppningsvis tillräckligt många andra tar ansvar. Som det ser ut nu kommer förslaget att gå igenom med stöd av EPP, den liberala gruppen och ett antal socialdemokrater som förmår att ta ansvar. Det är förvånande att Håkan Juholt inte tvingas lämna besked över var svensk socialdemokrati står i en fråga som berör hela Europa liksom Sverige.
Gårdagen innebar för min del stöd för två olika rapporter, den ena om global ekonomi och den andra om den offentliga tjänstesektorn. Under dagen debatt om det Östra partnerskapet, överläggningar med kommissionens företrädare om spektrumpolitiken och om nödvändiga reformer för att göra europeisk ekonomi till en marknad.
Medan kommissionen planerar för en stegvis reglering av olika områden på europeisk nivå vill jag hellre se reformer för att öppna upp marknaderna i sin helhet med de undantag som kan vara politiskt nödvändiga. Utgångspunkten måste vara att Europa ska vara en marknad. Men det finns många hinder på vägen som handlar om nationell prestige och politisk misstro mot konkurrens och mångfald.
I morgon som sagt omröstning om stabilitetspakten. Går det vägen kommer vi få se en växande tilltro till europeisk ekonomi, med alla de problem som likväl kvarstår, tex när det gäller att uppnå ökad konkurrenskraft. Blir det ett nej kommer det märkas i form av ökad misstro.
Det är en dålig krispolitik som Ulvskog agerar för. Den kan nog bara överleva med medier som inte vet att svensk politik formas även i Europaparlamentet.