Risken med massövervakning är att vi i slutändan lägger väldiga resurser på att övervaka den vanlige och oskyldige medborgaren medan de mörka krafterna utvecklar sina planer i skydd från det offentliga, skriver Gunnar Hökmark (M).
Datalagringsdirektivet var fel från början till slut. Det tillkom på svenskt socialdemokratiskt initiativ i den gamla andan att alla ska övervakas lika mycket oavsett misstankar eller skäl. Frånvaron av respekt för den personliga integriteten gjorde dataskyddslagstiftningen till ett attraktivt sätt att kontrollera och, hävdade man, förebygga terrorism och grov brottslighet. Därför har vi moderater röstat emot dess införande.
Det finns tre grundläggande fel med datalagringsdirektivet. Övervakning och ökad kontroll innebär alltid ett intrång i enskilda människors integritet.
Vi vet att varje gång vi ger den offentliga makten möjlighet att övervaka och kontrollera ökar vi också risken för att enskilda människor missbrukar den information och kunskap som de därmed kommer över. Men vi vet också att risken för att det offentliga i andra tider använder sig av informationen på ett annat sätt blir större ju fler möjligheter det finns att använda informationen på.
Varje lagstiftning som handlar om kontroll och övervakning måste bedömas inte bara i perspektivet av det första steget utan av det andra och tredje steget som kan tas när man väl valt väg. Vägen till övervakningssamhället är kantad inte bara av dåliga avsikter utan ibland också av goda. Resultatet blir likväl övervakning av medborgarna.
Den grundläggande frågan måste därför handla om hur vi drar gränslinjen mellan det offentliga och vår egen rätt till vårt privatliv. Det handlar inte om att det första steget behöver vara farligt utan om att det är farligt att gå över den gräns för integriteten som måste försvaras. Därför var datalagringsdirektivet fel.
Det handlar inte om en verksamhet som ger anledning till att göra ett undantag för det respektavstånd som det offentliga bör hålla till den enskildes integritet. Massövervakning av det slag vi talar om är extremt dyr och ger lite gentemot dem som man vill upptäcka, nämligen de som planerar eller genomför grova brott och terrordåd. De som vill göra det olagliga tenderar att välja de mönster som gör att man kan undvika lagens arm.
Risken med massövervakning av det slag vi talar om är att vi i slutändan lägger väldiga resurser på att övervaka den vanlige och oskyldige medborgaren medan de mörka krafterna utvecklar sina planer i skydd från det offentliga.
Det innebär i sin tur att vi lägger de ekonomiska resurserna i kampen mot grov brottslighet på att följa dem som det inte finns några misstankar på i stället för att genom en intelligent underrättelseverksamhet fokusera på dem som förbereder brott mot vårt samhälle.
Domstolens utslag är bra och ger oss en möjlighet att nu starta om. Det är bra för både kampen mot terrorism och för medborgarnas integritet.
GUNNAR HÖKMARK (M)
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP-gruppen och moderaternas förstanamn vid årets Europaval