Hoppa till innehåll

Man måste se populismen där den står som politiskt starkast, inte bara där man vill se den

Dagens Nyheters ledarsida skriver i dag om att populismen härskar till vänster och till höger. https://www.dn.se/ledare/den-populistiska-vanstern-och-hogern-har-mer-gemensamt-an-de-vill-erkanna/

Det är Nooshi Dagostar, där DN reagerar mot att hon säger sig förstå dem som inte litar på politiker och myndigheter, en uppfattning som i sig inte behöver ses som populistisk till skillnad från alla andra de krav och uppfattningar som Vänsterpartiet för fram. Till exempel kampanjen till försvar för fortsatt bostadsbrist under det felaktiga påståendet det leder till högre hyror liksom den klasskamp kamp mot företagare och dem som kallas rika som bildar partiets retoriska gemenskap. Vänsterpartiets krav på ett totalitärt samhälle där staten äger allt får sägas överträffa alla andras populistiska förslag med konsekvenser som vi sett i vår omvärld. 

Det är enligt DN Ebba Busch som menar att regeringen är ute ”efter dig” när den talar om skattehöjningar, något som är en formulering som är svår att komma ifrån är korrekt, alla skatter betalas av oss skattebetalare en väg eller en annan. 

Och det är Jimmy Åkesson som menar att ”elitpolitiker” manat till tystnad, en i sanning konspiratorisk bild av en elit som står emot folket. Sant är däremot en annan sak, och det är att alltför många fördömt en diskussion om problemen med migrationspolitiken, segregationen och kriminaliteten. 

Vad som är populism i allt detta och i politiska partiers politik sitter i betraktarens ögon. Bilden av en elit som står emot folket är helt klart en traditionell populistisk hållning som syftar till att underblåsa misstro och förakt men uppfattningen om att man inte ska tro allt vad politiker lovar eller att skattehöjningar drabbar den enskilda människan fyller inte den kvoten. 

Det gör däremot den politik som lovar allt i föreställningen om att det är gratis. 

En familjevecka när svensk ekonomi står och balanserar. Ständiga löften om ökade bidrag. Ständig hets mot företag, företagare och dem som skapar välfärd. Klasskamp och förtal av friskolor som samvetslösa internationella brottslingar. Löften om att skapa Europas lägsta arbetslöshet. Påståenden om att brottsligheten har knäckts. Fördömande utspel om att åtgärder mot brottslighet tyder på invandrarfientlighet och rasism liksom diskussionen om hedersförtryck.  Attacker om att oppositionen öppnar dörren för nazism och demokratins undergång.  Sådana politiker bör man inte lita på. 

Det känns som om Dagens Nyheters ledarsida inte tagit del av socialdemokratisk retorik genom tiderna, från hot om att fler spädbarn skulle dö vid en borgerlig regering till dagens påståenden om att demokratin då faller. Lögner om att välfärden skulle avvecklas och påståenden om att Sverige gick sönder och att oppositionen saknar demokratisk legitimitet och öppnar för fascism. Det är ett språkbruk och en demonisering som Trump valde i USA, för att där demonisera opposition och frågan om maktskifte. 

I socialdemokratisk tappning är det konfrontationens och demoniseringens språkbruk som lett till löntagarfonder, kampanj mot vinster i företag, höjda skatter på jobb, kunskap, kapital, företag och investeringar, elbrist och blindhet för hedersförtryck liksom antisemitism inom den egna rörelsen,

På utrikespolitikens område har den socialdemokratiska populismen lett till nonchalans för den liberala demokratins krav under årtionden, ständiga attacker på Mellanösterns enda demokrati förenade med stöd till de rörelser som vill dess undergång, krav så sent som 2010 på att Sverige skulle kräva att USA skulle lämna samtliga amerikanska baser utomlands och en argumentation mot Nato-medlemskap med ryska hot som argument,

På den liberala demokratins område ett långvarigt motstånd mot fördjupat skytt av mänskliga fri- och rättigheter, ett långvarigt försvar för mediemonopol eller indirekt statligt ägda privata TV-kanaler, en hets mot rättsstatens oberoende institutioner under parollen att juridiken – det vill säga lagen, – inte ska stå över politiken, nej till grundlagsprövning av lagstiftning av det skälet samt ett fortsatt motstånd mot domstolsväsendets oberoende. Socialdemokraternas positioner inom dessa områden påminner mer om den utveckling som vi i dag ser i Ungern och Polen än den som liberala partier drivit igenom i Sverige. 

Det är rätt man måste vara vaksam mot den aktivism som populism föder, men då är det inte dem som vill värna individens frihet och rätt, rättsstaten och dess oberoende som är hotet utan de som vill använda politiken till att utsträcka statens makt över samhälle och medborgare,

Då är det inte socialdemokraterna som tillsamman med Mp och V som är räddningen, ej heller Sd, utan de partier som värnat och utvecklat liberala värden och gjort Sverige till ett samhälle öppet för mångfald, konkurrens och oberoende för rättsstatens institutioner. Vi har alla ett ansvar för att agera och reagera mot den populism som föder hat, motsättningar och syftar till att förvränga verklighetens möjligheter. Men då måste man vara beredd att se den där den står som starkast och inte bara där det för tillfället lämpar sig bäst att utpeka den.