I veckan röstar parlamentet om det så kallade mammaledighetsdirektivet. Det är ett befängt resultat av att EU lägger sig i de frågor som medlemsstaterna själva och inte minst föräldrarna bäst bestämmer över. Det är intressant att notera att den svenska vänsterpartisten Eva- Britt Svenssons främsta kritik mot förslaget är utformningen, inte att EU vill styra över något som vi hanterar bättre själva i Sverige. EU-motståndet upphör lätt för dem som vill styra över andra människors liv, om EU plötsligt ger den möjligheten.
Det är på grund av att EU ska besluta om ett direktiv för föräldraledighet som det handlar om mammors obligatoriska skyldighet att vara lediga i sex veckor, vare sig man vill eller ej, och det är på grund av detta som direktivet bara handlar om mammors rätt till ledighet. Det är nämligen så att varje gång svenskar är övertygade om hur rätt vi har och vill styra övriga Europa stöter vi på 490 miljoner andra européer som har förvillats att tro att de har rätt, och de är fler än våra 9 miljoner. Därför domineras mammaledighetsdirektivet av de traditioner och värderingar som präglar andra länder och därför riskerar vi nu få en situation där svenska föräldrars föräldraledighet ska avgöras på europeisk nivå och inte i familjen.
Det är ingen tillfällighet att den som går i täten för denna process företräder det parti som anser att politiken ska styra familjen och kvotera föräldraledighet. Eva-Britt Svensson är en varm anhängare av att andra, det vill säga politiker, styr över familjen istället för att familjen gör det. Och eftersom hon sitter i Europaparlamentet vill hon styra därifrån. Det som nu går henne emot är att andra politiker har andra uppfattningar om hur familjen ska styras. De uppfattningarna bygger på en gammaldags inställning till jämställdhet och i synen på män och kvinnor. Den tror sig vilja väl men brister på samma punkt som Eva-Britt Svensson och andra socialister. De tror sig inte bara veta bättre, de tror sig också ha rätt att styra över andra. Den inställningen ska bekämpas.