Hoppa till innehåll

Malta och MÖ

[BILD1]Efter en sen ankomst till Valetta sitter jag i ett hårt luftkonditionerat konferensrum, en luftkonditionering vilket behövs, för att diskutera Mellersta Östernkonflikten och EU:s dialog med den övriga Medelhavsregionen. Situationen i Mellersta Östern har inte blivit lättare det senaste året. Libanon och den palestinska myndighetens sönderfall i två stater som inte är stater, och utvecklingen i en lång rad andra länder som Sudan, Somalia, Irak och nu senast i Pakistan där regimen synbarligen har allt svårare att kontrollera läget även där man är som allra mest stark. Och ser vi på London och Glasgow, för att nämna några europeiska städer där hotet från terror slår rakt in i vardagen, ser vi också att detta är något som inte bara handlar om där utan i allra högsta grad om här.

Några förutsättningar blir avgörande för Europas och andras förmåga att bidra till en stabil utveckling som ger utrymme för en utveckling mot demokrati och respekt för mänsklig värdighet.

För det första måste vi frigöra oss från tron att allt som sker antingen är Israels fel eller åtminstone har sin grund i Mellersta Östernkonflikten som sådan. Det är att undervärdera de hot och den utmaning som denna region står inför och där religiös fundamentalism och religiöst hat river sönder samhällen och gemenskaper inte bara i Gaza och Ramallah utan också i Bagdad, Islamabad och London.

För det andra är en fredsprocess inte förenlig med hot om att utplåna Israel eller med politiskt agiterad antisemitism. Det är inte bara i strid med fredsprocessen utan också i strid med några av världssamfundets mest grundläggande värden. Det är ett ansvar som ligger på muslimska företrädare att ta avstånd från dem som använder islamsk tro för hat och dödande.

För det tredje är det ett ansvar för Europa att inte förväxla terrorismens ansikte med islams och den arabiska världen. Det ställer kav på stöd och dialog till dem som accepterar grundläggande förutsättningar men också tydliga gränslinjer mot dem som hellre vill förtryck än frihet som en grundläggande ideologi.

Inte lätt att omsätta i politisk praktik men likväl avgörande förutsättningar.