Ilmar Reepalu och socialdemokraterna underkänner nu människors egna upplevelser av kvalitet och trygghet, till förmån för deras egen politiska styrning av människors välfärd, vinstförbudet innebär en kvalitativ nedrustning av svensk välfärd både ur objektiv synpunkt och ur den enskildes. Det handlar inte om att slå vakt vare sig om kvalitet, välfärd eller människors egna behov utan om att värna politikens makt över människors vardag. Det är en socialistisk idé om statens och de styrandes överlägsenhet gentemot medborgarna som nu ska utsläcka människors valfrihet och förnyelsen inom välfärden.
Det innebär samtidigt den största kvantitativa nedläggningen av skolor, öppenvårdscentraler, förskolor och äldreomsorg som någonsin har skett. Den kommer bli större och mer omfattande än vad den värsta socialdemokratiska buskpropgandan orkat med när man velat angripa och förtala valfrihet, besparingar och privata alternativ.
Alla de skolor, äldreboenden, förskolor, öppenvårdscentraler, och all den äldreomsorg och sjukvård som i dag genom privata företag bidrar till trygghet, utbildning och omsorg kommer stängas ner genom socialdemokraternas kamp mot vinst och företagande. Det innebär att skolor avvecklas, öppenvårdscentraler stängs, förskolor bommas igen och äldreomsorg försvinner, trots att det är välfärdsverksamheter som människor själva har valt för att få den vård, utbildning och omsorg de behövde och ville ha.
Det är inte bara socialistisk dogmatik av gammalt slag. Det är hjärtlöst och det är maktens arrogans. De som drabbas är barn, sjuka och äldre liksom vi alla. Socialdemokraternas rädsla för valfrihet och motvilja mot företagande är långt större och starkare än omsorgen om människors väl och ve. Detta är större än kampen mot löntagarfonder och den bör starta nu. Det finns ingen anledning att kompromissa om att försämra svenskarnas välfärd till förmån för makthavares makt.