Svar på ledarkrönikan ”Därför klingar Hökmarks Kina-kritik tunt” (GP 23/3) skriven av Håkan Boström.
Boström hävdar att jag under lång tid naivt agerat för att Kina ska behandlas som alla andra länder. Det är också magstarkt att han med anledning av det hävdar att min kritik för någon vecka sedan i Expressen mot diktaturen, med anledning av dess attacker på Sverige, därför klingar tunt. I en artikel i just GP om behovet av en europeisk Kina-politik skrev jag förra året (22/6) bland annat följande:
”Kina bedriver krig mot andra länders rätt att hävda frihet och mänskliga rättigheter. Det är ett led i en ekonomisk politik som motsätter sig principen om att fri handel förutsätter frihet och en fri ekonomi. Det förenas med att man inte tillåter ömsesidighet vad gäller investeringar och handel samtidigt som man inte respekterar internationell rätt när det gäller intellektuella rättigheter. De växande kraven mot världen riktar sig inte bara mot grannskapet utan mot varje land som hävdar demokratins självklarhet.”
I den riktningen har jag under lång tid agerat. Boström har helt enkelt fel.
Värre är att Boström signalerar till diktaturen att dess hotpolitik lönar sig. Han menar nämligen att Kinas ekonomiska makt, bör mötas med politisk eftergivenhet. Otroligt nog gör han gemensam sak med den kinesiska ambassaden, när den angriper mig för att jag kritiserat Kina.
När han predikar eftergivenhet öppnar han dörren för mer av hot. Det skadar Sverige. Där andra medier har dragit en kompromisslös linje mot diktaturens hot bryter Boström den. Det är ett brott mot den linje som en gång gav GP historisk storhet.