Hoppa till innehåll

Lööf öppnar dörren för populism och ett Sverige som vänder sig bort från sina problem istället för att lösa dem

Naiviteten är populismens främsta vän. När Centerpartiet nu släpper fram Stefan Löfven i ytterligare fyra år föder hon populismens och missnöjets sämsta krafter. Det är i grunden obegripligt att liberala krafter vill låta socialdemokraterna – än mer försvagade än under förra mandatperioden – som om inget har hänt regera vidare.
 
Det är svårt att förstå att man tror sig kunna bekämpa segregation och utanförskap genom fyra år till med en regering som tillhör de sämsta i Europa på att bekämpa arbetslöshet och på att skapa tillväxt.
 
Det är omöjligt att förstå hur man tror sig kunna motverka Sverigedemokraternas stöd bland väljarna genom att efter ett svidande valnederlag, och efter en misslyckad mandatperiod, ge Stefan Löfven fyra år till. Centerpartiet ger nu näring och syre åt populism och missnöje på ett sätt som är allvarligt för Sverige och för det svenska samhället.
 
Stefan Löfvens regering har misslyckats med den ekonomiska politiken med den lägsta tillväxten per capita i EU, har gett efter för utgiftspopulism, gjort Sverige till ett av de länder i Europa som har hanterat arbetslöshet sämst, har accepterat Vänsterpartiets syn på privat företagande som stöld samt manifesterat en uppenbar oförmåga att regera landet när det gäller krisberedskap och hantering av myndigheter som Transportstyrelsen, Svenska Kraftnät och Polisen. Växande vårdköer och höjda skatter blev resultatet efter de första fyra åren. Nu vill Centern och kanske Liberalerna, ge Löfven fyra år till.
 
Det är obegripligt att Centern överlåter regeringsmakt åt ett parti som fört en utrikespolitik som förenat sig med de krafter som hatar Israel hellre än att stå upp för en hotad demokrati, som tigit inför det antisemitiska hat som riktas mot Israel samtidigt som man under lång tid förnekat hederskultur samt dessutom tillåtit antisemitism och homofobi växa fram i den egna partiorganisationen, utan att ens vara medveten om det.
 
I framförallt Malmö och Göteborg liksom i många andra samhällen ser vi en våg av antisemitism som kunnat växa fram under socialdemokratisk tystnad och ibland med deltagande av socialdemokratiska politiker som velat lägga skulden för antisemitism på judar.
 
En förfallen försvarspolitik, som avbrutits med en budget signerad M och KD, som nu på nytt kommer att följas av den gamla politikens och den gamla regeringens förhållningssätt. En tyst Europapolitik. En oförmåga att attackera de sociala problem som driver missnöje och populism.
 
Extremismens krafter får sällan kraft genom sin egen förmåga utan genom andras oförmåga. Nu genom liberala partiers egen oförmåga att regera och möta de hot och problem som ett samhälle möter. Det är när politikens centrum inte längre förmår erbjuda väljarna alternativ som människor söker sig till dem som säger sig vara det sanna alternativet. Runt om i Europa ser vi detta hända. Nu öppnar Centerpartiet dörren för en utveckling som ger främlingsfientlighet, populism och extremism ökad näring och ökat syre.
 
Det är en dålig dag, för dem som vill se ett liberalt samhälle, att partier som säger sig stå för liberala värden överlåter makten till kollektivismens krafter. Det är en dålig dag för ett öppet samhälle när politikens centrum inte förmår ge de maktskiften väljarna kräver. Det är en dålig dag för demokratin när dess förmåga att låta väljarnas röst leda till byte av regeringsmakten trumfas bort inom ramen för demokratin.
 
De som tror att överlåtelse av regeringsmakt till socialdemokraterna och fyra år till med Löfven ska motverka populism och extremism har nu gjort de mörka krafterna den bästa tjänsten. Det får nu bli andra som tar ledningen i att forma en politik som möter populism och som gör Sverige starkt.