Ett allvarligt och betydande hot mot rikets säkerhet. Säkerhetspolisen utreder en generaldirektörs brott mot rikets säkereohet. Försvarsmakten vidtar åtgärder för att skydda hemlig verksamhet. Men det dröjer nästan två år innan regeringen diskuterar ett allvarligt hot mot Sverige.
Försvarsministern får veta efter ett halvår. Men säger inget. Menar på fullt allvar att ett hot mot Sveriges säkerhet inte berör någon annan än hans eget departement. Tar inte upp frågan i det berömda säkerhetsrådet. Ringer inte statsministern. Säger inget till statsministern. Vidtar ingen åtgärd för att regeringen i sin helhet ska vara medveten om det hot som finns, de risker som har skapats och det ansvar som regeringen i sin helhet har för att styra riket. Nämner inte frågan ens på en fikapaus.
Frågar inte om statsministern anser man har gjort tillräckligt. Frågar inte om statsministern tänker göra något åt problemet med en myndighetschef som begår brott mot rikets säkerhet som är av den arten att militära hemligheter avslöjas. Tar inte upp frågan om ytterligare åtgärder inom regeringskansliet, myndigheterna och i regeringen som sådan behövs för att möta hotet mot det svenska samhället och mot svensk säkerhet.
Statsministerns statssekreterare får veta utan att förstå att en brottsutredning som gäller brott mot rikets säkerhet kan ha en betydelse för rikets säkerhet. I denna oförståndets tystnad har varje statsråd ett ansvar för att agera.
Den som hävdar att försvarsministern inte har något ansvar menar i praktiken att en försvarsminister inte har ansvar för rikets säkerhet. Därutöver undervärderar man det ansvar som varje statsråd i en regering har för landets styre och säkerhet. Men det finns ett ytterligare perspektiv. Om statsministern inte låter sig informeras (vilket det faktum att hans egen statssekreterare visste men inte nådde fram talar för) är det svårt även för statsråd att nå fram. Om det är en statsministers ansvar att ingen förstått och ingen talat om ett allvarligt hot mot rikets säkerhet bör det sägas.
Hotet mot rikets säkerhet, brottsutredningen på grund av ett brott mot svensk lagstiftning och haveriet i Transportstyrelsen diskuterades inte någon gång under nära två års tid i regeringen.
Varken i ordnade former som regeringsmöten som sker nästan varje dag eller under mer informella former. Inte i bekymrade telefonsamtal om vad det kan innebära för regeringen om det avslöjas eller genom att någon ringer statsministern och följer upp om något görs eller ställer krav på att en inkompetent och brottslig myndighetschef som vållat skada för landet ska bytas ut. Inte ens vanliga samtal i form av ”Hur går det med Transportstyrelsen?”, ”Har ni vidtagit några åtgärder?” eller ”Vi har haft ett elände att hantera detta!”
En cirkusdirektör som påkallar största möjliga tystnad kunde inte vara nöjdare. Det mest slående är att ingen verkar ha förstått allvaret och betydelsen i det skedda. Regeringen i sin helhet har vandrat omkring i blindo eftersom ingen har förstått sitt ansvar.
Självfallet faller ansvaret tungt på försvarsministern. Men om det i själva verket faller på statsministerns eget ansvar att regeringen inte vetat och inte agerat måste försvarsministerns ansvar bedömas utifrån det.
Statsministern leder en regering som kollektivt präglas av att man inte förstår och inte agerar mot hot mot Sveriges säkerhet. Det är statsministern som flyttat bort ansvaret för krishantering ifrån sig. Det är statsministern som ansvarar för det säkerhetspolitiska rådet och dess möten. Och det är statsministern som leder regeringens arbete.
Regeringen Löfven har genom sin tystnad i korridorerna, i mötesrummen, mellan statsråden och statsministern och under regeringens sammanträden uppvisat en svårbegriplig oförmåga att värna svensk säkerhet. De har gemensamt genom sin tystnad skadat svensk säkerhet.
Statsministern har det övergripande ansvaret och om det är så att det är hans försumlighet och bristande ledning som är skälet till haveriet sätter det ett annat ljus på andras brister. Därför är statsministerns syn på sitt ansvar som regeringschef av stor betydelse.
GUNNAR HÖKMARK är Europaparlamentariker (M).