I Stockholm i dag håller socialdemokraternas ledare Stefan Löfven sitt första tal där det inte längre räcker med att understryka vikten av uppdraget och ett bra samhälle. Det verkar nu som om socialdemokraterna har drabbats av två motsatser när det gäller nuvarande och den förra partiledaren. En som talade innan han tänkte och en som inte riktigt verkar ha någon tanke på vad han ska säga.
Det är ett krav på honom att han nu beskriver socialdemokraternas syn på den europeiska krisen och på vad som nu krävs i form av politiska beslut. Synen på vad som sker i Europa har en avgörande betydelse för den politik som man anser ska föras i Sverige. Tror man att lösningen ligger i att vänta med anpassningen till vad ekonomin faktiskt orkar med hamnar man också på den linje som har lett till att Europa och EU har grävt ner sig i djupare ekonomiska problem. Vore det så att ökade utgifter och ökade underskott skulle lösa problemen hade vi inga.
Och det spelar roll för i Europa ställs alternativen mot varandra: tillväxt genom reformer och stabilitet eller tillväxt i tron på fortsatt upplåning på tidigare nivåer. Hollande i Frankrike är inte den ende som tycks tro att sänkt pensionsålder kan vara lösningen p välfärdens problem. Löfven måste förklara var han står om han ska ha någon trovärdighet i svensk ekonomisk politik. Synen på vad europeisk återhämtning kräver definierar nämligen synen på vad som fortsatt framgångsrik krishantering i Sverige kräver.
Tror man på fortsatta stora underskott som nödvändig stimulans för ekonomisk utveckling kommer man också agera för att Sverige ska möta problemen genom utgifter snarare än med reformer. Och ett problem i Europa de senaste fyra åren är att alltför många har satt sin hopp till att krisens mörka moln ska flykta bara man gör som vanligt.
Och tror man att dagens krispolitik ska ge tillväxt som en omedelbar konsekvens kommer man till slut underkänna varje politisk strategi för att anpassa krisekonomierna till den standardnivå man har tillväxtkraft till. Har man levt över sina tillgångar innebär en sänkning av standarden ett fall i BNP. Alternativet är att man bygger upp en ännu större skuld. Det var så grekerna gjorde och det är så alltför många menar är vad krisen nu kräver. Löfvens syn på detta och på europeiska socialdemokraters krispolitik är ett viktigt besked när Europa och Sverige står mitt i krisen, Sverige med stark ekonomi och andra länder som litat till gamla recept i djupa problem.