Löfven måste agera och rädda kärnkraften- Artikel SvD

En svensk klimatlagstiftning må vara en spännande politisk manifestation men bortser från att klimatfrågan är global och Sveriges energimarknad europeisk. En lagstiftning som bara fokuserar på minskade utsläpp i Sverige utan att ta ansvar för hur den europeiska energimarknaden utvecklas motverkar sitt eget syfte och försvårar för de gemensamma mål vi har satt upp. Svensk energi- och klimatpolitik måste ha ett europeiskt fokus, inte ett insnävat nationellt.

Om Sverige ska kunna bidra till uppfyllandet av EU:s klimatambitioner behövs en energipolitik som återgår till den som lagt grunden för minskade CO2-utsläpp. En politik som leder till en nedläggning av svenska kärnkraftverk orsakar högre utsläpp, i Sverige eller i våra grannländer, och är inte i samklang med våra gemensamt antagna miljömål. Inte heller med idén om en europeisk energiunion. Därför är det hög tid att ta itu med orsaken till varför fyra av Sveriges tio kärnkraftsreaktorer avvecklas i förtid, nämligen effektskatten.

Svensk kärnkraft utgör en viktig del i tryggandet av säker, tillförlitlig och miljövänlig elproduktion i Norden. Den kan i än högre grad bidra till detta i Polen och Baltikum som tillhör de medlemsstater i EU med högst beroende av fossil energi och som dessutom är exponerade mot den ryska energipolitikens godtycklighet. Det är just för att minska detta beroende som genomförandet av en gemensam energiunion blivit en av de viktigaste prioriteringarna inom EU.

Svensk kärnkraftsel utgör tveklöst en bärande del i våra länders gemensamma energimix. Vår förmåga att exportera el, oavsett väderförhållanden, är en förutsättning för att den nordeuropeiska elmarknaden även i framtiden ska präglas av försörjningstrygghet och oberoende gentemot rysk naturgas. Energiunionen bygger på en solidaritet mellan medlemsstaterna; att de med hög produktionskapacitet klarar av att kompensera för de med låg samt att länder samarbetar för att minska fossil energianvändning.

Våra miljömål är gemensamma. Om Polen ska klara av att minska sitt nästan nittioprocentiga beroende av kol och Baltikums koldioxidfria terawattimmar ska öka från dagens 7 krävs att Sverige exporterar mer, inte mindre, grön el över Östersjön. Avvecklingen av fyra kärnkraftsreaktorer försvårar ett sådant gemensamt ansvarstagande för miljön.

Avvecklingen är inte följden av en ny och gemensamt beslutad energipolitik utan är ett resultat av att effektskatten på omkring 4,6 miljarder kronor om året får allt mer dramatiska konsekvenser vid lägre elpriser, orsakat av sjunkande priser för olja, gas och kol. Regeringens kortsiktighet har förvärrat kärnkraftens förmåga att konkurrera med fossila bränslen.

Flera partier bär ansvar för dagens situation. Som Konjunkturinstitutet påpekar i ett yttrande har effektskatten en negativ påverkan på produktionsbeslut, investeringsvilja och framtida elpriser. Vattenfall har redan aviserat att fler reaktorer kan komma att tas ur bruk och med nuvarande politik kan vi i närtid befinna oss i en situation där elproduktionen inte bara är lägre och allt mer försörjningsosäker, utan därutöver dyrare.

En effektskatt som avvecklar kärnkraft motverkar sina egna statsfinansiella syften och står i strid med beslutad energipolitik och med våra miljöpolitiska mål. Regeringen måste agera för att undvika en situation där svensk energibalans och europeisk försörjningstrygghet undermineras på grund av godtycklig rödgrön skattepolitik. Annars blir Sveriges första besked till Europa att vi i handling inte bryr oss om de mål som vi gemensamt var pådrivande för i Paris.

Stefan Löfven är naturligtvis fullt medveten om kärnkraftens betydelse, men har sedan tillträdet som socialdemokratisk partiordförande agerat i strid med sina erfarenheter från den svenska industrins verklighet. Sveriges industri och Europas miljö förtjänar bättre.

Miljöpartiet kan ducka ansvaret genom att hävda att de inte var förberedda på att möta verkligheten. För Stefan Löfven saknas helt undanflykter. Regeringen måste agera.

Gunnar Hökmark (M)

delegationsledare Europaparlamentet