Socialdemokratiska företrädare luftar nu sin ilska över att man inte får lov att föra den vänsterpolitik man har valt utan att det finns stöd för det i riksdagen. Och här finns ett enkelt skäl till att den så kallade decemberöverenskommelsen föll. Socialdemokraterna utnyttjade den till att föra en politik utan hänsyn till hur den parlamentariska situationen såg ut. Därmed bekräftade man de farhågor som mötte decemberöverenskommelsen, nämligen att regeringen skulle föra en politik som man ville utan i relation till valresultat och folkligt stöd.
Till skillnad från andra politiska överenskommelser var denna överenskommelse fri från politik. Det innebar att det inte fanns någon ömsesidig eftergift i den förda politiken. I den delen var detta inte ett avtal som man kan ställa krav på motparten att hålla förutsatt att man håller sin egen del. Istället handlar den om förtroende och acceptans. Socialdemokratin tänjde gränserna genom att ifrågasätta budgetlagstiftningen, föreslå en underskottspolitik som går utanför den och genom en vänsteragenda i den ekonomiska politiken som tydligt hotade jobben. Stefan Löfven skyller nu gärna ifrån sig men verkligheten är att avståndet mellan den politik han förde och en majoritet i riksdagen blev större istället för mindre. Som statsminister såg han det som fritt fram att föra en en politik utan förankring. Istället för att söka ett samförstånd som svarade mot valresultatet valde han en konfrontationspolitik som svarade mot den inre partivänstern.
Svensk politik går nu inte in i någon onormal tid utan snarare återgår den till en normalitet, nämligen att regeringen måste söka stöd för sin politik i riksdagen. Det ställer andra krav på Stefan Löfven och på politikens innehåll än man tidigare har brytt sig om. Så fungerar parlamentariskt arbete. Den stiltje som hitintills har rått i några av de stora frågorna har varit ett faktum trots de möjligheter regeringen har haft. Den instabilitet i grundläggande samhällsekonomiska och näringspolitiska villkor som regeringen har skapat kan nu förhoppningsvis ersättas av en politik som siktar på samförstånd kring centrum i svensk politik istället för hänsyn till vänsterns anti-företagspolitik och miljöpartiets anti-tillväxtpolitik.