Så har Stefan Löfven sagt att han anser sig kunna bilda regering. Och något annat var inte att förvänta. Han har däremot inte sagt på vilken politisk grund han ska bilda den, annat än att Miljöpartiet ska ingå. Men eftersom Mp har rakt motsatta uppfattningar till ett antal avgörande politiska frågor – försvarsfrågan, energipolitik, utrikespolitik, miljöpolitik, handelspolitik och frågan om ett europeiskt frihandelsavtal med USA – förutom alla traditionella skiljaktigheter vet vi mycket lite om vilken politik som ska föras.
Väljer Löfven att ge efter för Vänsterpartiets krav att stänga ner välfärd som är privat tillfredsställer han säkerligen också en stor del av det egna partiets aktiva som anser att kommunalråd och inte medborgare ska bestämma över medborgarnas välfärd. Men därmed får han rimligtvis nej till den budget han ska presentera. Det finns nämligen vare sig någon majoritet, eller ökat stöd för, vare sig den ekonomiska politik som Löfven eller de andra vänsterpolitikerna gick till val på. Det finns heller inget stöd för att avveckla valfrihet och välfärd som är privat. Något sådant stöd finns vare sig i riksdagen eller bland dem som röstade.
Hans budget och hans politik bör vara av den arten att den inte tvingar alliansens partier att rösta ner den utan att tillåta den och det kommer att kräva en anpassning till alliansens krav och politik. Annars kommer Löfven med lika liten väljarandel som efter förra valet springa rakt in ett motstånd som är större än vad han kan få alla rödgröna att räcka till för. Han bör föreslå en budget som kunde ha varit alliansens. Större parlamentariskt stöd har han inte.