Det var bara 10 år sedan socialdemokraterna och LO stod och demonstrerade på Mynttorget mot sänkta ersättningsnivåer i a-kassa och sjukförsäkring. Allra mest demonstrerade de mot tanken på en karensdag i sjukförsäkringen. Då liksom nu var det en borgerlig regering och då liksom nu var LO en organisation som valde att prioritera kampen mot den borgerliga regeringen Rafhsanji nu uttalar sig framför allt annat.
Sedan blev det en socialdemokratisk regering. Den höjde inte ersättningsnivåerna utan sänkte dem ytterligare. Och LO demonstrerade inte vare sig på Mynttorget eller på Norra Bantorget.
Det säger mer än något annat om hur LO sviker sina medlemmar på grund av sin partipolitiska lojalitet. De driver nu fram en växande konflikt som inte grundar sig på ett sakligt fackligt skäl utan på partipolitik systrar och bröder inom den socialdemokratiska rörelsen emellan. Och det var samma socialdemokratiska familj som inte protesterade när socialdemokraterna gjorde tvärtom mot vad de hade lovat i valet 1994. Det säger som sagt något om LO och dess ledning men också något om vad de aktioner som fackföreningsrörelsen hotar med handlar om.
Det är inte fackliga aktioner utan politiska och ska bemötas därefter. Och frågan det handlar om är inte värre än att den fackliga rörelsen utan att blinka accepterade sänkningar som en socialdemokratisk rörelse genomförde. Karensdagen som då hotade att förgöra välfärden talar de inte ens om.